20 sekundmeter och snö

Idag kom snöovädret till Stockholm. Vi var förvarnade. Det skulle bli stormbyar på upp till 20 m/s, massor med snö, trafikkaos, elände och Guds fördömelse. Så där som det alltid blir hysteriskt i just Stockholm när ett snöoväder hotar. Jag valde att ta det med ro och ett par rejäla kängor.

Men innan jag gav mig ut i den stormiga om än ännu snöfria morgonen tänkte jag bistå mina befjädrade vänner. Med så starka vindar upplevs kylan mycket starkare. Trots termometerns 0 grader signalerade ansiktet att det var minst 10 minus. Så måste ju även fåglarna känna det tänkte jag, så jag gjorde i ordning en frestande frukosttallrik med äpplen, skedat margarin (jag har gett upp smält-och-blanda-med-frö-processen eftersom den är onödig transformeringsprocess – det är tydligen enbart fettet i vilken form det än serveras som efterfrågas), hackade talgbollar och russin.

Kämpande mot vindens element gick jag sedan framåtböjd över min gräsmatta upp till fågelmatningen. Nöt-, frö- och talgbollsrören svängde i vinden och faten var soprena sedan gårdagen. Jag slevade upp det jag skulle, fyllde på i de rör som behövde fyllas på och stretade tillbaka ner igen. Konstigt nog kändes det som motvind även på tillbakavägen.

En stund senare gav jag mig iväg igen, nu ännu mer påbyltad inför promenaden till tåget och det stundande snöovädret. Jag kastade en blick upp mot matningen (konstaterade att det var för mörkt för att ta ett meningsfullt foto på den till bloggen), nöjd med min insats för fåglarna innan jag framåtböjd i en tredje riktning (hur man än gjorde var det tydligen motvind) började gå mot tåget.

Det var inte förrän jag var halvvägs framme som tanken slog mig.

Med tanke på stormbyarna – skulle någon fågel överhuvudtaget ens ta sig fram till matningen idag?

Annonser
Publicerat i Fåglar | Märkt , , | 5 kommentarer

Läs den bloggen

Jag känner mig starkt föranledd att uppmana er att besöka Roffes blogg ”Naturen och jag” å det bestämdaste. Roffes naturfoton är underbara och får en verkligen att stanna upp här och nu för att unna sig en stunds njutning och avkoppling i vardagen. För den som inte kommer ut i skogen så ofta som önskat är ett besök på Roffes blogg ett mycket gott substitut.

Läs, titta och njut. Till exempel det här inlägget med foton från Angarn 6 januari.
(Ni hittar också en länk till bloggen i högermarginalen här på min blogg.)

Publicerat i Allmänt, Fåglar | Märkt , | 4 kommentarer

Isblommor

Gårdagens skogspromenad i den frostbitna skogen bjöd på en annorlunda vinterupplevelse. Frånvaron av snö kompenserades av tillgången på iskristaller. Stigen var fläckad av vita sjok här och där, som krasade och knastrade när man trampade på dem. Frost, naturligtvis, och inte särskilt märkvärdigt, egentligen.

Tills jag böjde mig ned och studerade dem närmare. De frostvita områdena, alltså. På nära håll var det något helt annat än jag väntat mig, och alldeles makalöst vackert.

Som tätt sittande stavar hade fukten skjutit upp och bildade nu som små buketter av iskristaller. Massor av buketter. En del med jord på hjässan när de skjutit upp ur marken. Som små sparrisbuketter såg de ut, nästan.

Jag plockade förstås några av kristallerna. De smälte fort i handen, men inte innan jag hunnit föreviga dem och beundra naturens exakta konstruktioner. Alla kristallerna var alldeles raka, proportionerliga och symmetriska. Inga sneda vinklar, glipande ihopskarvade ändar eller andra liknande tillstånd som brukar bli följden när jag och maken bygger något hemma på tomten. Nej. Detta var ren, skarpskuren skönhet.

Tänk ändå vad naturen förmår.

Och vilka konstverk som uppstår av bara lite fukt och minusgrader.

Publicerat i Funderingar, Vatten | Märkt , , , | 4 kommentarer

Enrummare med centralt läge

Den här bostaden gick jag förbi i Kronobergsparken häromdagen vid min lunchpromenad. Ett gigantiskt bo, säkert nästan en halvmeter i diameter, av grenar, uppe i ett gammalt äppelträd. ”Måste vara en väldigt stor eller en väldigt tålmodig fågel som byggt ihop det där stora boet”, tänkte jag medan jag passerade under.

Och bäst jag gjorde det kom faktiskt bostadsägaren själv farande. Kom hoppande söderifrån, mellan grenarna i de övriga träden, i en väldig fart. Nådde boträdet. Stannade till på en gren precis utanför boet. Plirade misstänksamt mot mig. Och eftersom jag också stannade till, i min häpenhet över bostadsägaren ifråga, och därmed tydligen befann mig alltför farligt nära, beslöt bostadsägaren sig för att raskt söka skydd. I sin bostad. Schwish så dök denne in i boet, genom en halvt dold ingång nere till vänster, och var borta.

Jag stod kvar och gapade. Så coolt! Undrade så smått om bostadsägaren skulle dyka upp igen. Jag stod kvar. Men icke. Tystnaden hade lägrat sig, allt var stilla. Inte ett livstecken syntes från boet.

Så jag travade vidare. Svängde runt gångvägen som bildade ett U kring gräsmattan där boträdet stod. Närmade mig snart boet igen, nu från andra sidan. Tittade. Fortfarande inga livstecken. Jag stannade till. Men nej. Jag skulle visst inte få se bostadsägaren mer idag.

Det är klart. Trött och sliten efter alla helger, mycket att stå i, risigt väder. Och med en så schysst bostad, centralt i Stockholm. Klart ekorren ville hålla sig hemma då.

Publicerat i Ekorrar | Märkt , , , | 2 kommentarer

Veckans vintips

Rubriken till trots är detta en engångsföreteelse. Jag har hittat ett rödvin som i det Åhmanska hemmet nu går under benämningen ”fågelvinet”. Det är därför jag dristar mig till att nämna det i bloggen – den något långsökta kopplingen till biologin och fågelskådningen.

Det heter Alma do tejo, är ett portugisiskt vin, lätt och lättdrucket och betingar endast en ringa kostnad om 69,-. Vilken fågel som stått modell för motivet låter jag vara osagt – tankarna går till en rödstjärt, eller möjligen en domherre (fast med fel näbb i så fall).

Rödstjärt
Foto: Torbjörn Lilja
http://bioresurs.uu.se

Hur som helst. Köp det, drick det och njut medan du ser fram emot den stundande vårfågelsäsongen. Eller strunta i fåglarna och bara drick och njut. Om det passar bättre.

Publicerat i Fåglar | Märkt , , , | 6 kommentarer

För ivriga lökar

– Nämen vad fan….! sa jag trött och stannade till på trädgårdsgången efter min och makens julpromenad häromdagen.
– Vad nu? frågade maken som redan var uppe på verandan, på väg att låsa upp dörren och komma in till värmen och den hägrande glöggen.
– Kolla här! De har ju grott! sa jag upprört.
– Vilka då? sa maken medan han öppnade dörren och klev in i hallen.
– Lökarna förstås!
Jag föll på knä framför min rabatt. Maken mumlade något ohörbart inifrån hallen, där han var i färd med att hänga av sig medan han lämnade dörren öppen åt mig. Han hade uppenbarligen inte fattat vidden av katastrofen ännu.
– Du vet inte vad jag menar, va? ropade jag.
– Hm, nä, erkände han och stack skuldmedvetet ut huvudet genom dörren.
– Krokuslökarna jag satte ner tidigt i höstas, sa jag och tittade missmodigt ner i rabatten. Eller om det är scillalökarna. Fast det spelar ju ingen roll. De har grott i alla fall. Titta här. Det är små gröna skott i rabatten. Det är alldeles för tidigt! Det är december! De ska inte komma upp förrän i mars!
Jag suckade medan jag petade bland de bruna, halvfrusna löven som jag lagt över de nyplanterade lökarna, som något slags skydd mot kylan. Tyvärr hade de ju förstås inte fungerat som skydd mot värmen. Det var förstås plusgraderna de senaste dagarna som förmått lökarna att börja gro. Så synd. För nu skulle de dö så snart kylan och vintern kom.
– Tja, det är ju inte särskilt mycket du kan göra åt det, sa min pragmatiske make.
– Nä det är det ju inte, sa jag en smula surt, av bristen på förståelse.
– Tänker du komma in eller? Annars stänger jag.
– Nä, jag ska försöka täcka över lite mer här och försöka rädda de små krakarna bäst det går, svarade jag. Stäng du, jag kommer. Sätt på glöggen så länge.

Jag rafsade över mera löv över de gröna små stänglarna och kontrollerade sedan de övriga små grupperna av planterade lökar i rabatten. Det stack förstås upp små stänglar på flera ställen. Flera löv rafsades över. Vilken tur att jag sparat så många löv i gräsmattan i höstas, till maskarna. Nu fick de bli löktäcken i stället. Till sist hade jag gjort vad jag kunde, reste mig och borstade bort några halvfrusna småstenar från trädgårdsgången ur knäna och gick in. Det fick gå som det ville.

En stund senare var jag dock vid bättre humör, och inte bara tack vare glöggen. Ett telefonsamtal med min trädgårdsallvetande mor gav vid handen att 1) det inte alls var ovanligt att vårlökar grodde och tittade upp i förtid och 2) det inte betydde att loppet var kört. Även om lökarna nu otvivelaktigt skulle bli förfrysa och lämna in i förtid skulle de gro på nytt till våren igen. Inte bara en chans per lök, alltså.

Så jag hoppas förstås på att få mina vårblommor trots allt. Chansen verkar vara god. Och när jag väl landat i detta slog mig även nästa goda nyhet, som jag missat i all katastrofhantering: jag hade lyckats plantera rätt. Lökarna hade ju grott. Jag hade lyckats med rätt djup, rätt avstånd och rätt – ja, allt det där man ska tänka på när man planterar.

Ha! Det finns hopp!

Publicerat i Växter | Märkt , , , , | 4 kommentarer

Rapport 20 december

06:37 Villaägare kommer ut ur huset för att fylla på fågelmatningen med frukost bestående av russin, äppelbitar, osttärningar, jordnötter och fågelfrön.
06:41 Villaägare återvänder in.
06:46 Villaägare kommer ut igen inför avfärd till arbete.
06:46 Villaägare tittar upp mot fågelmatningen medan hon låser dörren.
06:46 Villaägare säger godmorgon till rådjuret som är i färd med att äta upp fågelfrukosten.
06:46 Rådjur upphör tillfälligt med att äta och stirrar på villaägare.
06:47 Rådjur återupptar ätandet. Villaägare tar på sig mössa och vantar.
06:48 En bil passerar på vägen utanför.
06:48 Rådjuret försvinner.
06:49 Villaägare lämnar fastigheten och beger sig till arbetet.

Publicerat i Fåglar, Rådjur | Märkt , , | 7 kommentarer