Sandharen

Haren är tillbaka igen på gården sedan några dagar. Under värsta värmen var den borta. I måndags såg jag den igen, i sällskap med en mindre hare, troligen årets avkomma. De käkade gräs och skuttade runt i sandlådan, allmänt nöjda med tillvaron.

Men även en hares moderskärlek har tydligen sina gränser. När hon intog sin sedvanliga plats vid fjärde grindstolpen, där hon brukar ligga och dåsa i sanden under dagarna, skuttade den lilla avkomman närmare och ville göra sällskap. Men se det gick inte. Hon gjorde utfall och schasade bort ungen varje gång den kom nära. Den fick vackert hålla sig i övriga sandlådan, utanför en meters radie från modern.

Förmodligen var det bara ännu ett led i att göra ungen mer självständig. Men jag vet inte jag. Den där grindstolpen tycks vara mycket central för mamma hare, med eller utan medföljande unge. Förmodligen har även harmammor ett visst behov av egentid, kantänka.

Detta inlägg publicerades i Funderingar, Harar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.