På min tid fick man i mellanstadiet, i geografin, lära sig om djur och växter i olika delar av Sverige. Jag minns när vi gick igenom de norrländska arterna. Av djuren kommer jag ihåg ripa, fjällräv och lämmel, men av växterna var det bara en som fick fäste i mitt minne: isranunkeln.
Säg ordet för er själva: isranunkel. Visst låter det skoj? Vilka associationer gör man till det? Inte tänker man på en liten blomma, eller hur? Det gjorde inte jag, i alla fall inte då. Nu, ungefär 30 år senare, vet jag att det finns olika typer av ranunklar och att det inte är en särskilt ovanlig blomma i trädgårdssammanhang. Men då, när jag var runt 10, lät det exotiskt och sällsynt. Isranunkel. Jag var övertygad om att jag aldrig skulle få se en sån.
Nu har jag sett en. Eller rättare sagt flera. Plötsligt var de bara där, på fjällsluttningens sydvästsida, drygt 1 km över havet. Små, vita blommor, alldeles runda och med kraftiga stammar för att klara det krävande fjällvädret. Helt oväntade i den karga bergsmiljön. Men så vackra.
Den som vill veta mer om isranunkeln kan till exempel kolla på Wikipedia.
Amatörbiologen 