– Men varför tar det sådan tid?! Det är ju bara att hoppa i!
Det har varit makens standardkommentar till mig vid nästintill samtliga havsbad i sommar. Så även igår eftermiddag när vi badade vid Gålö.
Och ja, det kan man ju undra. Varför det tar sådan tid att komma i. Skälen skulle ju kunna vara de vanliga: det är kallt, det är stenigt, ingen badlust och så vidare.
Men i mitt fall handlar det mer om åverkan. Eller snarare om önskan att inte åverka.
Det sitter ju små sniglar, och musslor, och snäckor och gud vet alla möjliga djur i sjögräset på alla stenar, kolla vad spännande de ser ut, och dem kan jag ju inte trampa på, och helst vill jag undvika sjögräset också, kanske om jag….
Ni fattar.
Det är tur att maken är tjockhudad och utrustad med tålamod.