Björkfrön.
Jamen, de är ju tamejfan överallt. På fönsterbrädan, under mattor, ovanpå mattor, i sängen. Och på balkongen ligger de i drivor.
I lördags tog jag upp kampen. Vi ska sälja lägenheten och ägnade lördagen åt storstädning. Det föll på min lott att dammsuga balkongen. Jag flyttade på stolarna, jag flyttade på bordet, jag lyfte på blomkrukor – varpå för övrigt diverse fuktälskande kryp skräckslaget for åt alla håll. Kanske något jag borde funderat över: förekomsten av fuktiga kryp på en balkong tre våningar upp, men jag var för upptagen av min anti-björkfrö-kampanj. Jag röjde på. Inget kom undan.
Till sist var balkongen i alla fall ren och fri från skräp och frön.
På söndagen, dagen för visningen, var balkongen full igen. Ännu fler j-a björkfrön. Hur? Borde inte den här avfröande-aktiviteten vara klar i, typ, juni? Eller möjligen juli? Hur kan det produceras så mycket frön i slutet av augusti? Och björkarna står ju inte ens i närheten av balkongen. Jag började fundera på om jag skulle ta det personligt. Och dammsög bort fröna. Igen.
Vi hade en visning även i går kväll. Naturligtvis hade ännu fler frön tittat in. Jag struntade i dem.
Jo, det kom några spekulanter på visningarna. Inga ville köpa.
Jag skyller på björkfröna.
Amatörbiologen 