Äppeltjuv

Igår kväll var jag på väg hem efter ett besök hos goda vänner. Jag tog en genväg genom ett litet lantligt villasamhälle och körde sakta på grusvägen i skymningen, passerande några villaträdgårdar. Kvällen var alldeles stilla och fridfull. I trädgårdarna dignade buskar och träd av sensommarens skörd.

Plötsligt såg jag en rörelse i ögonvrån. Ett rådjur hade hört bilen och sträckte nu upp huvudet bakom staketet, berett på flykt. I munnen hade det resterna av ett nedfallet äpple. Jag bromsade in och tittade på rådjuret, häpet och fascinerat. Det tittade tillbaka, lite skrämt och – ja, faktiskt – lite skuldmedvetet.

Det gick några sekunder. Vi fortsatte titta på varandra. Sedan beslöt sig rådjuret för att jag inte var en tillräckligt stor fara för att ta till flykten för, och böjde sig ner och fortsatte äta äpplen. Eller så var äpplena helt enkelt alltför lockande, trots faran.

Men visst hade rådjuret rätt. Inte tänkte jag göra något. Jag stannade en stund till och gladdes åt synen av den lilla äppeltjuven som förnöjsamt tuggade vidare, innan jag fortsatte hemåt.

Om några månader är jag själv villaägare. Jag misstänker att jag då inte kommer att se med lika blida ögon på rådjursbesök i min egen trädgård. Men det blir då det. Tills vidare betraktar jag min sensommarkvällsupplevelse som enbart ännu ett trevligt djurmöte. Det var ju inte mina äpplen.

Detta inlägg publicerades i Rådjur. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.