Imorse var de där igen.
De var flera.
Det ursprungliga gråtrutsgänget hade nu fått sällskap av fiskmåsar och silltrutar, också ungfåglar. Glidare. Kaxiga. Utmanare.
Stämningen var spänd. Fåglarna var hela tiden i rörelse, stirrade på varandra. Viftade till med vingarna lite. Skrek.
Kajorna och duvorna pickade runt, till synes oberörda av den spända situationen. Försökte att inte märkas.
Fåglarna cirklade runt. Avvaktade. En silltrut flög plötsligt upp i luften, skrek, flög runt och landade på andra sidan fågelflocken. Flera andra, både måsar och trutar började skrika. Cirklade.
Det var spänt. Det var gängbråk. Det var West side story i fågeltappning. Vilket gäng skulle få äga plattan?
Jag stannade till. Höll andan. Och väntade på explosionen.
Och där!
Plötsligt for alla fåglar upp i en enda virvlande flock, skrikande och skränande, for runt varandra. Bråket var ett faktum.
Eller?
En av silltrutarna lösgjorde sig och flög iväg från klungan. I näbben hade han – ett digestivekex. Utslängt från en av personerna på bänken invid Stadsteatern.
De övriga tog upp kampen om kexet. Striden var hård. Ett tag såg det mörkt ut för fågeln med kexet. Men så slängdes flera kex ut.
Långsamt lade sig den uppretade stämningen. Bråket var över för den här gången. Vi kan andas ut. Och vara tacksamma för att kexen räckte till alla.
Sergels torgs-gänget
Amatörbiologen 