Att leva i tordyvelns tempo

Tordyvlar tycker jag är spännande. Om ni brukar vandra i skogen har ni med all säkerhet sett tordyvlar. Det är de där ca 2 cm långa, svarta skalbaggarna som lååååångsamt förflyttar sig längs skogsstigen, och stannar när de råkar på en trevlig hög med spillning eller svamp.

Det jag fascineras av är varför de rör sig så långsamt? Insekter brukar vara snabba rackare. De här är så långsamma så flertalet av dem faller offer för både joggingskor, mountainbikes och hundtassar. Verkar inte vara någon smart överlevnadsstrategi.

Så jag läste på lite.

Det visar sig att tordyveln är en dyngbagge. Den lever av bajs och rutten svamp. Den strövar sakta omkring och stannar ofta för att snusa på dofter i luften med sina välutvecklade antenner. Det är så den hittar sin föda.

Varför den måste röra sig så långsamt för det framgick inte. Man kan ju tänka sig att det säkert inte är särskilt stor konkurrens om smaskigheterna, och därför finns inget behov av något slags ”först-till-kvarn”-beteende. Eller luktar det helt enkelt mer om man tar det långsamt?

Jag fick inget svar på det.

Men om man tänker efter – visst har de en skön livsinställning? Strosa långsamt genom livet, luktande efter spännande käk. Stanna när man har lust. Obekymrat njuta av tillvaron. Låta de där stressade typerna i joggingskor stressa förbi.

Jag tror de flesta av oss skulle må bra av att följa tordyvlarnas exempel.

Tordyvel
Foto: Arne Holmer
http://www.arnesbilder.se

Annons