Höstvandringar och kalhyggen i all ära, men fågelskådningen tenderar ju att bli lite knaper så här års. Utbudet minskar i takt med flyttfågelsträcken. Och även andra arter drar sig ju tillbaka till gryt, iden lyor och annat inför vintern. Glest bland observationerna, alltså.
Så efter vår curry- och spillkråkeincident (nu blev ju det där en lite rolig koppling – spilld curry och spill-kråka) beslöt vi oss för att fuska till det lite.
Vi åkte till Tropicarium i Kolmården.
Och så kom det sig att vi i ett mulet och kyligt septembersverige fick ströva i fuktig regnskogsvärme och torra ökenmiljöer om vartannat och såg surikater, alligatorer, spindlar, ormar, papegojor, bomullshuvudtamariner, putsarfiskar, stingrockor och en massa annat.
Under de dryga 1,5 timmarna fick vi närkontakt med alla möjliga djur. Småaporna, som bomullshuvudtamarinerna, sprang fritt omkring bland besökarna och spred glädje och fruktbitar omkring sig. Frestelsen var stor, men det var varningsskyltarna också: ”Klappa inte aporna, de kommer att bitas!”
Alligatorerna fanns också inom klappavstånd, men där behövdes inga varningsskyltar. Medan vi var där fick vi uppleva det åskoväder som varje halvtimme gick lös över alligatorsjön, och det var häftigt att se. Blixtar, dunder, ösregn, och så en alligator som ligger blickstilla i allt tumultet. Trots att regnet formligen studsade i ögonen på den.
Medan maken fotograferade för glatta livet insåg vi att alligatorns blick var fokuserad på någonting bakom oss. Konstant. Målmedvetet.
Vi vände oss förstås om.
Bakom oss låg surikathägnet.
Fullt med små glada, springande, grävande, på-bakbenen-sittande surikater. Rakt och behändigt i blickfånget för hungriga alligatorer. Jag väntade mig nästan att få se alligatorn slicka sig om munnen när jag vände mig tillbaka igen, men den låg fortfarande blickstilla. Stirrande. Väntande.
Surikater, Tropicarium Kolmården
Foto: Fredrik Åhman
Vi får hoppas att skötarna utfodrar dem med annan föda än invånarna i övriga hägn. Annars vore det ju förfärligt. Titta på dem bara. Helt underbara.
Surikater, Tropicarium Kolmården
Foto: Fredrik Åhman
Vi fortsatte vidare genom regnskogsavdelningen, förbi alla tänkbara – och otänkbara – reptiler, giftiga grodor, ålar och vad som kändes som miljoner olika fiskar. Vissa tandförsedda. Vilka häftiga djur det finns!
Sen kom vi till något verkligt kul. Putsarfiskarna. Vid en första anblick, särskilt som vi just passerat alla färgglada korallrevsfiskar, såg de rätt oansenliga ut. Men så läste jag på informationsskylten att det är dessa fiskar som används vid s k fiskpedikyr. Det vill säga där man betalar på en salong för att knöla ner fötterna i en balja och låta fiskar putsa bort det man inte längre vill ha kvar på sina fötter i hudväg.
Skylten sa också att det var helt ok för besökare att prova.
Så det gjorde jag ju förstås. Tvättade noga händerna före, enligt instruktion. Skakade av lite vatten, tog ett djupt andetag och stoppade ner handen.
Det tog inte lång stund förrän det var en bunt fiskar framme och började nafsa på fingrarna och handryggen. Det kittlades! Men det var inte alls obehagligt.
Putsarfiskar, Tropicarium
Foto: Fredrik Åhman
Tyvärr fick jag inte pröva så länge. Efter några minuter stod en djurskötare intill med en balja fiskmat och bad om ursäkt för att han måste be mig ta upp handen. Det var dags att mata fiskarna…. Tja, de kan säkert inte överleva på välvilliga turisters hudavlagringar. Säkert godare med de små kräftdjur som nu serverades istället.
Vi passade på att fråga om hur pirayorna, som vi sett i ett annat akvarium, utfodrades (vi har tidigare ägt pirayor själva, men det är en annan historia). Det kunde väl aldrig vara med levande fiskar?
Nä, det var det inte. Det är tydligen förbjudet enligt lag. Istället köper de in lokalt fångad färsk fisk, vanligtvis mört, som hackas i småbitar och hälls i.
Där ser man. Ekologiskt och närodlat tänk även hos pirayor.
Vi närmade oss slutet på turen och var vid det här laget ganska varma och trötta. Men innan vi avslutade och med sammanbiten fokusering tog oss igenom presentbutiken utan att handla allsköns plötsligt livsnödvändiga prylar i stil med gummiormar eller fjärilsljuslyktor, tog vi rundan förbi avdelningen med Hajoceanen. Och rocka-dammen.
Med stingrockorna.
Amerikansk stingrocka
Foto: Tropicarium i Kolmården
http://www.tropicarium.se/
Har ni prövat att klappa en stingrocka någon gång? De är förvånansvärt varma och mjuka, men lite slemmiga och hala. Och väldigt sällskapliga. De simmade runt, runt, runt och kom hela tiden upp till ytan där det fanns folk som kunde klappa.
Med den upplevelsen avslutades både vårt äventyr på Tropicariet och vår innehållsrika vandringshelg i Bråviken.
Amatörbiologen 