Sent i lördags kväll fick jag se en rätt ball grej som visar hur stadsduvorna har urbaniserats – och på ett smart sätt.
Jag var på väg hem från en middag med goda vänner och skulle ta pendeltåget från Södra station. Strosade längs perrongen i väntan på tåget, höll lite avstånd till de andra resenärerna och tittade lite misstänksamt på dem. De gjorde likaledes. Man vet ju inte vilka som är potentiella rånare eller skummisar, det var ju trots allt sent en lördagskväll ute på stan.
Så fick jag syn på något på perronggolvet strax till höger om mig. Det var två duvor som låg bredvid varandra på golvet, på sidan, intill en pelare. Den ena av dem hade vänstra vingen uppsträckt. De låg alldeles stilla.
Jisses, de var väl inte skadade på något sätt?! Jag gick närmare för att få en bättre titt.
Då rörde sig plötsligt den ena, den med vingen uppfälld. Den fällde ner vingen, rullade över på andra sidan – och lyfte den andra vingen. Rörelsen fick den andra duvan att vakna till, skaka lite på sig – och lyfta sin ena vinge.
Vad i hela friden höll de på med?
Duschande duvor på Södra station
Så såg jag det – det rann vatten från en läcka i taket alldeles ovanför duvorna. Regnvatten. Ett lutande tak och en spricka hade skapat en koncentrerad vattenstråle som rann rakt ner på golvet. Duvorna hade hittat en naturlig dusch. De tvättade sig.
Jag kunde inte låta bli att skratta. Så uppfinningsrikt! I stadens betongdjungel och brist på vatten hade dessa två duvor hittat ett sätt att få i sig vätska och hålla sig rena. Vilken anpassningsförmåga.
Jag blev stående där en god stund och kunde iaktta hur duvorna nogsamt tvättade igenom hela fjäderdräkten, småkuttrade med varandra, pickade lite frön eller bara chillade och tittade på folk. Lördagsmys á la duvor på en pendeltågsstation.
Och apropå rånare och banditer, så var det fler än jag som log och fotograferade det duschande duvparet. Vi är nog ganska ömhjärtade och mänskliga de flesta av oss.
Amatörbiologen 