Fåglar, fåglar, fåglar

Idag var det fåglar, fåglar och fåglar på väg till jobbet.

Det började med tidningen Vår fågelvärld vid frukostbordet och en artikel om skillnader mellan grå- och svartkråkor. Jag fick lära mig att i Sverige skiljer vi inte på dessa två arter. Vi kallar dem kråka, kort och gott. Jaha.

Väl ute på gångvägen mot tåget hörde jag först talgoxarnas ilskna varningsläten från en buske. Det var oklart vari faran bestod. Kanske var det jag. Därefter kom ett nytt parti med buskar, där det istället var pilfinkarna som höll låda. Ett helt gäng var det. Glatt tjattrande. Jag hade nästan gått förbi dem när något vitt i flocken fångade min blick. Ha! Där var den! Igen! Den vitmaskade pilfinken!

Ni som var med på tiden med Veckans fågel känner till den. En av gårdens pilfinkar som Gud gav ett annorlunda utseende än polarna. Dess ansikte är helt vitt. Den såg ut som ett litet halloweenspöke i busken.

Nedan ser ni hur en pilfink vanligen ser ut. ”Min” vitmaskade pilfink har alltså inget brunt alls på huvudet. Det är helt vitt, med svarta kindfläckar och svarta ögon. Väldigt effektfullt.

Pilfink Foto: Alf Petersson

Pilfink
Foto: Alf Petersson

Den här gången tänkte jag att jag skulle få den lille rackaren på bild. Jag har misslyckats två gånger förut. Inte denna gång också. För att inte skrämma iväg den gick jag långsamt fram och tillbaka längs gångvägen medan jag fiskade upp mobiltelefonen och förberedde kameran. Pilfinken såg vaksamt på, flankerad av sina kompisar. Jag vände en tredje gång och höjde kameran, beredd att snabbt trycka av så fort jag stannade, innan pilfinken gav sig av.

Och just då studsar en glad barnfamilj ut från korsvägen bakom under glatt rop och stoj, och naturligtvis flög hela pilfinksgänget iväg. Upp på taket. Jaha.

Vitmaskad pilfink vill inte vara med på bild

Vitmaskad pilfink vill inte vara med på bild

Men en bild skulle jag ha. Här är den. Den där lilla svarta fläcken mitt i bilden på en av takpannorna är den lilla vitmaskade pilfinken. Inte för att masken syns. Knappt fågeln heller. Men jag fick den på bild!

Hög tid att vandra vidare mot tåget. Men som tur var hade jag inte alltför bråttom. Jag hann njuta av den uppgående morgonsolen, spritt kvitter från flera talgoxar och den stigande morgondimman från sjön.

Och när jag kom ner på tågperrongen fick jag se ett fågelsträck på den blå himlen. I klassisk V-formation flög en flock gäss, med undersidorna upplysta av morgonsolen och den helt molnfria himlen som bakgrund. Det var ofantligt vackert.

Jag släppte matlåda, vantar och morgontidning rätt ner på marken och var snabbt uppe med mobilkameran. Två snabba foton hann jag ta innan sträcket flugit förbi.

Fågelsträck med gäss

Fågelsträck med gäss

En fin bild blev det, eller hur? Klicka gärna på den så ni ser den lite större, då ser ni de solbelysta undersidorna på vissa av gässen.

Jag tror det var kanadagäss, de såg stora och långhalsade ut, men det var svårt att avgöra. Tvärtemot vad jag trodde gick de inte in för landning på sjön, utan fortsatte söderut. De hade påbörjat sin höstflyttning. Nu ser vi dem inte förrän till våren igen.

Vi får glädjas åt de fåglar som väljer att stanna kvar och förgylla vår tillvaro under de mörka månader som ligger framför oss. Och hjälpa dem med mat just därför.

Detta inlägg publicerades i Fåglar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.