Äntligen! Nu står den där. Min fågelmatsstation! Min första, egna fågelmatsstation!
Nu bor jag i eget hus, på egen tomt. Jag kan sätta upp hur många fågelbord som helst om jag vill, var jag vill. Ingen styrelse för någon bostadsrättsförening kan komma och diktera några regler för fågelmatning. Ha!
Matstationen är en inflyttningspresent från mina föräldrar. Testad och utprövad vid egen fågelmatning. Och det min mor inte vet om fågelmatning är inte värt att veta. Fåglar vallfärdar till hennes restaurang, med tre olika uteserveringar och en bred meny. 5 näbbar i fågelvärldens Guide white. Nu är det min tur. Jag kan förhoppningsvis erbjuda motsvarigheten till ett enkelt fik i alla fall.
Så här ser den ut, min fågelmatsstation:
Den står alldeles invid bergsknallen, nedanför skogen. Så mycket skydd som vi kan uppbringa just nu, på vår leråker till tomt utan skyddande buskage ännu. Den är laddad med nötter, med frön och med talgbollar. En liten rund bricka väntar på att förses med uppskurna fruktbitar för kräsna koltrastar.
Redo, alltså. Redo för massbesök av traktens alla fåglar. Hackspetten på allmänningen intill, den retliga talgoxen tvärsöver gatan, ja till och med skatorna som skränande flaxar över huset ibland. Alla är välkomna. Matstationen står redo. Jag står redo, bakom sovrumsfönstret. Alla är redo. Snart så. Snart kommer de, alla fåglarna. Snart.
Tja. Det tar väl ett tag, kanske.
Amatörbiologen 