Idag tog jag en runda runt Skeppsholmen igen. Dimman gjorde att man inte såg så långt, men det var ändå vackert. Och förbannat råkallt.
Strax efter bron över till Kastellholmen, när man når södra sidan av öarna som vetter mot Stadsgården, fick jag se en liten överraskning. Hela redden var full av sjöfågel. Eftersom mina fågelupplevelser de senaste dagarna har inskränkt sig till en ensam och sorgset kraxande korp vid busshållplatsen om morgonen hemma blev jag genast lite upplivad.
Jag stegade fram till kajkanten, spanade ut över vattnet och saknade min kikare. Med handen över ögat och kisande kunde jag identifiera åtminstone sothöns, viggar och knölsvanar. Många sothöns dessutom. Men – vad sjutton är det där för något? Längre ut låg ett stort gäng större andfåglar med vita magar, grå bakdel och svart eller mörkbrunt huvud. Inget jag kände igen på rak arm. Skäggdopping? Nä, det är ju mer en sötvattensfågel. Lom? Nä, inte tillräckligt strömlinjeformad. Jag prövade och förkastade ett antal arter. Men ingen framgång. Jag lyckades inte artbestämma den. Det jag tror ligger närmast sanningen är skrake. Antingen storskrake eller småskrake.
Storskrake
Foto: http://www.spisa.nu
Inte för att det egentligen spelar någon roll. Det var kul att se dem i alla fall. Denna dimmiga dag i november. Inte väntar man sig ett fågeluppbåd då. Så här såg det ut. Fast det är svårt att se skillnad på bojar och sjöfåglar. Och de flesta syns inte alls. Sunkiga mobilkamera.
Sjöfågel utanför Kastellholmen, 26 november 2014
När jag tittade till vänster längs med kajen fick jag en del av förklaringen till varför de guppade omkring därute på vattnet. Alla fågelflottarna hade av någon anledning hämtats in från viken och låg förtöjda vid kajen. Fåglarna hade helt enkelt inte längre några sittplatser.
Förtöjda fågelflottar
Hoppas de läggs tillbaka till fåglarna snart. Med fågelmat på.
Amatörbiologen 