Skumgummi

När jag kom hem idag var det minusgrader igen. Vilket innebar att leran frusit och det gick att gena över tomten. Efter några steg fick jag syn på min fågelmatarstation i mörkret och tanken slog mig: minusgrader. Kanske har någon hungrig fågelstackare äntligen sökt sig dit? Kanske har jag nu fått middagsgäster på besök? När det nu blivit kallt och nöden inte längre har någon lag, utan man får ta det käk som bjuds, där det bjuds?

Jag stolpade fram på den frusna leran till matstationen och undersökte ivrigt de tre matbehållarna: nätröret med jordnötter, talgbollehållaren och röret med solrosfrön.

Tja. Med lite god vilja kunde det skräp som hamnat i skålen för fruktbitar (som ännu var sorgligt tom på just fruktbitar som en följd av glömska hos fågelmataren ifråga) tas för solrosfröskal. Men sanningen var nog snarare att det var barkflagor från björken intill.

Inget hade rörts i något av rören. Inga hack i talgbollarna, inga jordnötsdelar under stolpen, inga solrosfrörester som spritts för vinden. Nivåerna i rören var lika retfullt höga som den dag vi ställde ut stolpen.

Det enda som hänt var att jordnötterna tack vare den myckna fukten och bristen på kyla förvandlats till skumgummi.

Det lutar åt en jordnötssanering i helgen. Och en flytt av stolpen upp i backen. Närmare tomtgränsen, bort ur synhåll, men med mer skydd för matgästerna i omgivande träd. Man får ju prioritera, liksom.

Detta inlägg publicerades i Fåglar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.