Stilla

Imorse var det minusgrader när jag lämnade huset. Trottoaren gnistrade i gatlyktornas ljus, gräset i dikesrenarna var krispigt frostigt och vitt, träden stod mörka och frusna invid vägen. Det var alldeles tyst och stilla ute. Ingen fågelsång, inga bilar, bara jag och den frusna världen. Ett sådant där stilla ögonblick av julfrid och glädje över det tillvaron bjuder oss. Som gjort för att stanna upp och njuta.

Att sluta skynda en stund. Låta alla dagens hektiska måsten vänta ännu en liten stund. Att stanna och andas. Och ta nästa buss.

Detta inlägg publicerades i Funderingar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.