Vilt

Idag tycks det vara ymnigt snöfall hela dagen som gäller. Men igår morse var det fortfarande nyhetens behag. Nyfallen snö överallt, tyst och stilla och inte alltför kallt. Vackert.

Men. Problemet var den glashala isen under. Som man inte längre såg. Det gällde att trippa försiktigt när man rörde sig ute, innan plogbilarna gjort sitt jobb.

Så det gjorde jag. Trippade försiktigt alltså, på väg till bussen. När man trippar går det inte sådär fasligt fort. Och man tittar ner för att se var man sätter fötterna. Det gör att man lägger märke till många saker man kanske inte annars skulle fått syn på. Som de här, t ex.

20150120_spår1

Vid krönet på en backe, precis när jag tog sats för att inte kana nerför på andra sidan, fick jag se några mystiska spår i den nyfallna snön intill gångvägen. De löpte längs snövallen och försvann in under en gran. Naturligtvis blev jag tvungen att stanna och titta närmare. Vad kunde det ha varit för vilt djur som skuttat här? Inget rådjur, det var avtryck av tassar, inte klövar. Och inte en hare, det var inte rätt spårmönster. Kanske en – räv? Vi bor ju trots allt lite i obygden. Tänk om det var en räv! Vad coolt! Ju mer jag tänkte på det, desto mer lyckades jag övertyga mig själv om att det säkert var en räv. Jag tog ett foto, slirade ner för backen och trippade nöjt vidare mot bussen. Tänk va! Rävspår!

Och så passerade jag en villaträdgård och blev varse samma spår som löpte ut från tomten. Många spår. Kors och tvärs. Över uppfarten. Under bilen. Hm.

Jag tvingades förstås inse det uppenbara. Det var ju ingen räv som gått här, kors och tvärs över villatomten. Eller på backkrönet heller förstås. Det var troligen en av grannskapets katter.

Nåja. Jag fick glädjas en stund ändå. Över möjligheten.

Men ännu en överraskning väntade. Jag kom hem ganska sent på kvällen. Parkerade på uppfarten och kastade ett öga i soptunnan för att säkerställa att snöfallet och plogningsbristen inte hade hindrat det lokala renhållningsverket från att befria mig från de senaste fjorton dagarnas hushållsrester. Då fick jag se ännu ett märkligt spår i snön.

20150120_spår2

Längs snövallen på husets framsida löpte en rad tassavtryck i snön. De såg lustiga ut: alla fyra tassarna förekom i samlad tropp för varje nedslag. Spåren fortsatte in under farstubron…

20150120_spår3

… och löpte vidare längs med huset på andra sidan, upp i skogen mot fågelmatstationen.

Vis av morgonens erfarenheter ifråga om spår drog jag inga förhastade slutsatser. Fast å andra sidan var det här uppenbarligen inget som kunde misstas för rävspår. Det såg mer ut som om en groda med tassar hade hälsat på.

Men den som sett en katt springa riktigt fort (tänk t ex gepard som jagar på savannen) kan med lite fantasi föreställa sig att om det skulle sätta spår i snö så skulle de nog se ut så här.

Slutsatser av dagens spårövningar? Tja. Ont om vilt i grannskapet, i alla fall i fråga om rävar. Men gott om katter.

Detta inlägg publicerades i Allmänt, Funderingar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.