Mutor

Så här såg dagens mutfrukost (med anledning av fågelräkningen) till fåglarna ut:

Nötter, fettblandning, talgbollar, russin och äpplen. Hur skulle de kunna motstå detta? De skulle komma att vallfärda till min matstation och jag skulle få massor av arter att rapportera in.

Det var i alla fall planen.

När jag serverat frukosten gick jag in en stund för att låta fåglarna upptäcka alla godsaker och få lite lugn och ro, så de skulle känna sig avslappnade med allt käk och jag skulle kunna observera och räkna i lugn och ro. Efter ca 15-20 min klädde jag mig varmt, tog protokollet och kikaren och gick ut, full av förväntan. Posterade mig nedanför trappan och vände blicken mot fågelmatstationen.

Inte en fågel i sikte.

Men ett rådjur stod och slubbade glupskt i sig äppelbitar. Det tittade upp, bestämde sig för att jag var en skurk och studsade iväg.

Sen var det dött. Inte ens en liten koltrast behagade dyka upp, trots alla russin. Så där stod jag och frös, med ett protokoll i handen och en kikare om halsen och stirrade på en tom fågelstolpe. Inte en av mina intelligentare stunder, kan jag säga.

Efter en stund började en talgoxe tjattra från ett träd på grannens tomt tvärsöver vägen. Den höll på en god stund. Till slut sa jag att ”Om du ändå ska skälla på mig kan du väl i alla fall göra det härifrån så jag får räkna dig åtminstone.” Som svar flög den iväg.

Jahapp. Jag stod tappert kvar en stund till. När jag efter 20 min tappat känseln i tårna och bara fått ihop 1 koltrast i protokollet gav jag upp och gick in. Surpuppor till fåglar.

Som tur är får man räkna vid flera tillfällen under helgen och välja det bästa utfallet. Så än har jag inte gett upp. Fortsättning följer.