Jag var troligen inte den enda som njöt av årets första riktiga vårdag. Häromdagen var det -4 grader när jag gick till jobbet. Idag var det istället +13 på eftermiddagen. Kontrast. Men i likhet med grannarna var jag inte sen att utnyttja situationen. Sol, värme och fågelsång. Det blev premiärkaffestund utomhus frampå eftermiddagen. På farstutrappen. Där satt jag med min kopp, njöt av solen, lyssnade på fåglarna och tittade ut över min leråker till tomt. Vilken oväntad överraskning, vår redan vid enställiga dagar i mars.
Fast det blåste lite kallt genom räckets spjälor, trots allt. Drog upp dragkedjan i fleecejackan lite till. Värmde fingrarna på kaffekoppen. Bullpappret började fladdra iväg i den friska vinden. Solen gick i moln. Tja. Svensk vår. Och bara mars, som sagt.
Vilket även fåglarna påminde mig om. När jag vände blicken mot fågelmatningen såg jag att det var full trafik. Trots det varma vädret. Trastar, talgoxar, grönfinkar, nötväckor. Inga rådjur dock. Eller ekorrar. Men en hackspett och en blåmes trängdes i mataren för margarinblandningen. Och – som jag tyckte – stannade till och blängde på mig.
Javisstja. Jag hade glömt fylla på idag. Men det var ju fasen varmt ute! Jag kände ett behov av att försvara mig. Men samvetet vann, och jag lämnade min soliga plats och gick in för att dra på mig gummistövlarna och göra min utfodringsplikt.
Vilket lönade sig. När jag återvände ut en stund senare hade vi fått celebert besök. Jag hade skymtat en bekant silhuett fladdrande mellan träden i grannskapet häromdagen, men inte varit säker. Nu rådde ingen tvekan. På marken under matningen pickade ett ringduvepar förnöjsamt.
Ringduva
Foto: Steve Dahlfors
http://www.fageln.se/art/ringduva.aspx
Och som om inte deras närvaro hade räckt hördes den karakteristiska sången från ännu en ringduva i en gran intill: ”Ko-koo-ko, ko-koo”.
De första flyttfåglarna har återvänt.
En fin avslutning på den första vårdagen, tycker jag.
Amatörbiologen 