V på G

Det är V på G. Vår, alltså. Nästan all snö är borta, gruset dammar om gatorna och videkissarna börjar synas på sälgen. Och fågelsången, fågelsången.

Varje arbetsdag när jag på hemvägen korsar järnvägsbron över till vårt villaområde känns det som om jag lämnar stadens brus och dagens jäkt bakom mig och kliver in i lugnet. Jag fortsätter vägen fram längs med villaträdgårdarna, och precis där vägen svänger upp mot skogen börjar de höras. Fåglarna. De senaste dagarna har koltrasten blivit djärvare och sjunger sina långa, lågmälda melodier. Än så länge försiktigt, men det tar sig (som brandmannen sa). Och är det inte koltrasten som tar täten är det en talgoxe. Eller någon blåmes. Jag skulle kunna stanna och lyssna i timmar. Och då är det ändå fortfarande bara de första, trevande försöken. De har inte kommit igång på allvar än.

För en dryg vecka sen sprang jag på de här filurerna.

20150312_sidensvansar

Det är kanske inte helt lätt att se, men i varsin ände av fotot sitter två sidensvansar. Jag gick förbi en björk där det satt ett helt gäng av dem. Första för i år, och första för mig på väldigt länge. De var helt oskygga och satt lugnt kvar och lät sig fotograferas. Där stod jag, alldeles i början av järnvägsbron, med matkassar runt benen och mobilen i högsta hugg medan grannbarnen cyklade förbi och undrade vad tanten tyckte var så intressant att fota. Som vanligt, alltså. Men jag blev så glad! Sidensvansar är verkligen vackra fåglar som gör skäl för sitt namn. Och sången deras är riktigt, riktigt vacker, som små klingande klockor.

Alldeles häromdagen när jag vandrade nerför backen mot hemmet tyckte jag mig höra gulsparven. Den som räknar. ”en-två-tre-fyr-fem-sex-sjuuuuuu”. Jag stannade och lyssnade. Men antingen var den här sparven dyskalkylisk, för den kom bara till sex hela tiden, eller så var det ingen gulsparv. Jag började luta åt det senare. Men vad var det då? Jag lyssnade och lyssnade. Till sist kom jag fram till att det nog bara var en talgoxe som hakat upp sig. Det gick inte att få det till något annat.

Hur som helst är det härligt att det är vår och fågelsång. Som jag har längtat. Och i år känner jag mig extra glad att jag kunnat bidra med min fågelutfodring så de klarat vintern. Känns bra.

Jag vet inte hur aktiv jag kommer att kunna vara här på bloggen ett tag framöver. Har fått en trist inflammation i en axel som inte är helt förenlig med att sitta vid tangentbordet för mycket. Så om det inte händer så mycket här vet ni varför.

Men då får ni gå ut och lyssna på fågelsången istället. Det lär jag göra. Med en kaffekopp.

Detta inlägg publicerades i Fåglar. Bokmärk permalänken.

En kommentar till V på G

  1. Gunnel Tostar skriver:

    Först GRATTIS till att du kommit till skott och skaffat en kikare som anstår en sådan fågelskådare som du!!!! Jag gläds med dig att nu kunna se och inte närmast gissa vad du ser!!!
    Att du sedan ser det du vill se vid strumpköp var sannerligen inte konstigt. Hade färgerna varit tvärtom hade jag kanske hållit med tillverkaren, men nu var det väl ändå du som såg rätt! Nu till ärendet: önskar dig snabb bättring i din axel! OK låt den vila och därmed bloggen då, men vi kommer längta efter dina utflykter och kommentarer!!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.