En gräslig upplevelse

Om någon säger ordet ”gräs” till mig brukar jag tänka på frisk doft, spröd grönska, sommarlov. Doften av nyklippt gräs om sommaren. Strån som man rycker loss och släpper i vinden. Oändligt många associationer. Alltid trevliga sådana.

Nu har jag fått ett helt nytt förhållningssätt till gräs, kan man säga. Det gör ont tamejfan precis överallt. Skälet till det? Vi har just lagt ut 210 kvadratmeter gräsmatta över halva vår tomt.

I teorin lät det ju bra. ”Gräset levereras i rullar på pallar. Det är viktigt att man genast, vid leverans av gräset, lyfter av halva pallen för att förhindra värmebildning. Rulla sedan ut gräset fortast möjligt och kom igång med vattningen så fort det bara går. Kantskärning får vänta till sist”. Lät ju enkelt. Lyfta av, rulla ut, vattna. Bara att köra.

Jo tjena. Det som inte framgick av instruktionen var att det var 60 rullar gräs på varje pall och att varje gräsrulle vägde uppskattningsvis 5 kg. Vi hade tre pallar gräs. Det vill säga 180 gräsrullar. Det gör att vi i runda slängar kånkade runt på ungefär ett ton gräs. Det känns.

Något som inte heller framgick var att det tar en sjujävla tid. Fyra timmar höll vi på. Det var kul i ungefär två. Sen var det bara viljestyrka och målmedvetenhet. I mulet, snålblåst och regn. Regn är bra för nylagd gräsmatta. Kanske inte riktigt lika kul för en frusen gräsmatteläggare. Men det var bara att bita ihop.

Tyvärr höll varken jag eller min axel hela vägen, så maken fick slutföra det hela. Inklusive första slangvattning och montering av vattenspridare. Men nu ligger den där. Vår gräsmatta. Grön och fin. Doftande spröd grönska, våt jord och vår.

Men vi fattade ett enhälligt beslut rörande baksidan: vi hyr en maskin som får sprida runt planteringsjord. Sen blir det gräsfrön.

Annons