Vendettan fortsätter tydligen

Jag slog mig ned med min kaffekopp på min i sol badande förstutrapp och njöt av en varm vårdag. Vände ansiktet mot solen, tog sedan en klunk kaffe, kastade förstrött en blick på de olika krukorna med blommor som nu förgyller vår förstukvist: lavendel, flitiga lisa och toffelblomma som vänliga vänner och släktingar försett oss med eftersom jag är en katastrof på krukväxter. Våra bolltujor var mot alla odds ännu vid liv. Min blick gick sedan till den stora krukan jag fick i påskas där påskliljorna och pärlhyacinterna nu vissnat ner och som därför nu enbart härbärgerade en pensé. Den pensé som blev brutalt skövlad i sin sköra ungdom vilket jag beskrev i ett tidigare inlägg, men nu återhämtat sig och äntligen börjat blomma igen.

Och jag satte kaffet i halsen. Det fanns ingen pensé där. Där det dagen innan växt en frodig, grön och blommande pensé fanns det nu bara ett par vissna gröna stumpar kvar. Igen.

Det är ju inte så svårt att räkna ut vem som varit framme. Samma ligist som sist. Rådjuret. Men den här gången förstod jag det faktiskt inte. Nu finns ju hela skogen full av grönska, knoppar och mat. Vi har ju för sjutton en hel gräsmatta att käka av. Men lik förbannat var det tvunget att sätta i sig min pensé.

Jag tror rådjuret resonerar så här: Ni tog vår skog när ni byggde ert hus, då tar jag era krukväxter. Spelar ingen roll att jag nu har en hel gräsmatta att käka av. Det är principen det handlar om.

En annan sak. För att komma åt våra krukväxter på förstutrappen har rådjuret med största sannolikhet traskat sin vanliga väg från skogen och rakt över vår nylagda gräsmatta. Gräsmattan får ju egentligen inte beträdas de första veckorna. Det torde ju gälla även rådjur med deras spetsiga klövar. Framförallt det, kan man tycka. Men jag har en känsla av att jag inte kommer att lyckas få fram det budskapet till mottagaren.

Vad gäller vårt framtida förhållande till varandra har jag en vag men bestämd känsla av att vi ligger i någon form av krig. Och att det inte är jag som kommer att vinna.

Detta inlägg publicerades i Rådjur, Växter. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Vendettan fortsätter tydligen

  1. Barbara skriver:

    Det blir krig det är jag övertygad om:) Tips: Du får sätta rätt blommor som dina kompisar inte gillar.

    Gilla

  2. Maria Bergvall skriver:

    Jag undrar om du, Gunilla kan förklara för en asfaltsblomma som jag varför vi inte längre kan ha en Klippanfilt av ylle på balkongen. Har haft den ute i säkert 3-4 år utan problem – men plötsligt är det en jävla blåmes som tror att den ska bygga bo av vår fina filt. Kommer och snor tussar av filten titt som tätt så filten får numera bo inomhus och tas ut vid behov! Har även provat att gömma filten under några kuddar på balkongsoffan – men den verkar ha falkögon och hittar den trots att den är mer eller mindre osynlig.
    Måste vara en speciell typ av blåmes – yllemes!?

    Gilla

    • gunahm skriver:

      Haha! Vilken rackare! Ja det är inte ovanligt. Hörde från en kompis där en fågel kom och ryckte hundhåren från hundfilten som låg ute på vädring. Fast du är ju värre ute.
      De tar vad de vill ha och man får helt enkelt gilla läget. En tröst är väl att bobyggandet bara pågår under en begränsad tid. Till högsommarkvällarna bör det vara fritt fram att ta ut filten igen.
      Yllemes, tja varför inte?

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.