– Jaha, det är dags att flytta nu?
Mina ord riktades till den relativt stora spindel som raskt och bestämt kom klivande över köksgolvet alldeles intill den köksstol jag satt på, i riktning mot altandörren. Det var samma spindel som under några dagar suttit på golvsockeln under diskbänken. Den hade inte spunnit några nät eller gjort något annat väsen ifrån sig. Jag hade faktiskt glömt bort den. Men nu hade den tydligen bestämt sig för att flytta.
Hur liberal jag än försöker vara i mitt förhållande till djur och natur är jag ändå inte helt bekväm med att tvåcentimetersstora spindlar traskar omkring på mina golv. Så jag hämtade ett glas och ett papper och fångade in spindeln. Det var inte helt uppskattat, men jag vann. Väl ute försvann spindeln raskt in under en sten.
En stund senare var det dags att ta upp kampen mot golvdammet, vilket sedan vi flyttade in på marknivå numera är kryddat med grässtrån och grus. Dammsugaren åkte fram och vi spenderade en stund tillsammans i den varma sommarkvällen. Halvvägs över vardagsrumsgolvet invid väggen mot arbetsrummet upptäckte jag en ny hyresgäst. En förhållandevis stor rödmyra hade hittat in och spatserade fram längs golvsockeln.
Eftersom dammsugning inte är min favoritsysselsättning var jag vid det här laget inte på ett alltför soligt humör. Livssagan för myran blev därför en aning kort. Den föll offer för dammsugaren. Swoosch! så var myran ett minne blott och mitt hem myrfritt igen.
Ett tag i alla fall. Vi har väldigt gott om rödmyror på baksidan har jag upptäckt. Jag har en känsla av att dammsugarproceduren kommer att upprepas.
Att bo i hus är att ha naturen inpå knuten. Ibland har man den inte bara inpå knuten. Ibland har man den innanför knuten också.
Amatörbiologen 