Humlekvarter

Jag ska erkänna att jag började bli en smula bekymrad. Nu är vi redan i början av juli, och ändå har jag knappt sett till några. Att de inte finns på min tomt var förståeligt, jag har inte så värst mycket att erbjuda, men de borde ju rimligen finnas där man förväntar sig att se dem: i dikesrenar, på ängar, i andra mer välväxta trädgårdar. Jag stannar till så fort jag passerar ett lämpligt ställe. Men nej. Inte en skymt. Inte ett enda enstaka litet brummande.

För det är humlorna jag talar om. Dessa små rundlagda och lurviga hjältar som ser till att det blir frukt och bär av våra träd och buskar, genom sin pollinering. Och som är ett allmänt trevligt surrande inslag i sommaren. Vi hade en kall vår i år, så jag tror att drottningarna var sena i starten. Många klarade sig säkert inte heller, om de vaknade för tidigt. Men nu, i början av juli, borde det ju rimligen finnas arbetare i farten. Så ja, en smula bekymrad var jag.

I fredags blev det att jag tog en annan väg hem från bussen, genom några bostadsrätts-kvarter där jag inte gått på länge. Jag stretade målmedvetet framåt med mina kassar i den 25-gradiga värmen, svettig och törstig, men kunde trots det konstatera att de hade fina planteringar på gårdarna. Många träd och rabatter. Lite svalkande skugga. Och därute i rundlar några vackra blommor, alldeles lila. Jag saktade in. Visst var det väl salvia? Jovisst. Och där det finns salvia brukar det finnas – humlor.

Jag styrde raskt stegen ut från de skuggande träden, ut i solen och mot salviaplanteringen. Ställde ner kassarna, lutade mig fram, spanade förväntansfullt över de långa lila och väldoftande blomstänglarna. Och visst. Det formligen kryllade av humlor. De flög från blomma till blomma, surrande, flygande om varandra, ivrigt samlande nektar. Jag såg jordhumlor, hushumlor, en och annan ängshumla och ett par åkerhumlor. Hurra! Jag VISSTE väl att de fanns någonstans! En ren och oförfalskad glädje steg inombords och jag stod där och log med hela ansiktet. Som vanligt till en och annan förbipasserandes förvåning och skepsis. Vilket jag inte längre bryr mig om.

Jag fortsatte hemåt med lätta steg. Humlorna hade klarat sig, i år också. Samhällena var igång. Det enda som gnagde lite i mig var att några av hushumlorna varit lite väl stora. Var det kanske drottningar som fortfarande kämpade med att få ut den första kullen arbetare? I så fall låg de väldigt efter tidsschemat. Men med tanke på den rika tillgången på salvia på de där gårdarna var prognosen god för att även dessa drottningar skulle få en ny generation på vingarna före hösten. Jag skänkte en tacksamhetens tanke till markförvaltarna och föreningsstyrelsen för att de valt just salvia till planteringarna och inga i sammanhanget meningslösa pelargoner. De här bestånden kunde vara skillnaden mellan liv och död för många av humlorna.

För faktainfo: humlorna ligger risigt till i Sverige. Många arter är nästintill rödlistade. De är beroende av ängsmarker och blommande växter för att överleva, växter som vi människor ofta klassar som ogräs och rensar bort. Gör inte det. Behåll vilda blommor i trädgården om du ser att humlorna besöker dem. Ställ ut en kruka lavendel eller salvia så blir humlorna ännu gladare. Samma sak om du har en balkong, ut med lite blommande kryddväxter. Humlorna behöver all hjälp de kan få. Utan humlor får vi mindre frukt och bär – och en mycket tystare och tristare sommar.

Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.