Jag har några trogna matgäster. Det började med en, sedan spred sig ryktet. Nu är det i stort sett fullsatt om dagarna. Stundtals närapå kö. Alla vill ha sin del. De får turas om. Jag hoppas maten räcker till alla. Jag vet inte hur det fylls på, faktiskt. Automatiskt varje natt? Jag har ingen aning. Men är glad åt att det verkar fungera på något sätt. Jag får bidra med vattning och klippning. Lite gödsling, kanske.
Min salvia har blivit ett av vattenhålen i områdets humlesamhällen. Jag är så glad. Även om den inte är den rikaste källan – de flesta humlorna hittar jag i dikesrenarnas blåeld, rödklöver, vitklöver och rosenplister – är den uppenbarligen ett välkommet tillskott. Det började med ängshumlan. Nu har jag brynhumla och jordhumla på gästlistan också. Häromdagen lyckades jag fånga både ängshumlan och brynhumlan samtidigt på bild. Inte jätteskarpt, men ändå. Ha!
Själva brynhumlan ser ut så här. Detta är nog en av de bättre humlebilderna jag har tagit.
Jag tror i alla fall att det är en brynhumla. Men jag är inte säker. De är svåra att artbestämma i fält, humlerackarna. Brynhumlorna är ganska lika jordhumlorna.
Som ni förstår blir det ju inte mycket annat gjort. Jag sitter mest och tittar på mina blommor och humlor. Men inser att det ju är väldigt skralt utbud på min tomt. Jag måste utöka restaurangverksamheten. Om jag ordnar fler blommor får jag fler humlor. Nu i juli finns det som flest humlor. Det är klart jag ska bidra till att mätta dem. Astilben var visst inte så poppis bland humlorna, och den andra salvian tycks ha blommat över. En lavendel som har fört en tynande tillvaro på baksidans utebord trycktes ner i en kruka med hopp om nya blommor, för lavendel är humlepoppis. Men det räcker inte. Det lutar åt ännu ett besök i handelsträdgården. Och/eller en räd i grannskapets diken för att sno lite vilda växter. Kan man omplantera blåeld?

Blåeld
Foto: Ruth Larsson
http://www.klart.se
Ser framför mig hur du ser ut som tjuren Ferdinan som sitter och luktar på blommorna.
GillaGilla