Insikt

Jag har hojtat av glädje när jag sett humlor i min salvia. Jag har inhandlat och planterat astilbe och echinaceae för att locka till mig ännu fler humlor. Med varierande resultat. Häromdagen flyttade jag till och med ett stånd vildväxande blåklint från husets baksida innan maken körde över allt med hjullastaren och körde ner dem på framsidan istället, eftersom jag har fått för mig att humlor gillar blåklint. Efter ett par dagars flämtande har blåklintsståndet nu hämtat sig. Och i diket växer ogräset hampdån som jag själv såg få besök av en åkerhumla. Jag förbjöd därmed bortrensning av dikesogräs. Kort sagt bevakar jag blomsterprakten på våra ägor som en hök för att säkerställa att det finns käk till humlorna.

Hampdån
Foto: Inger Eichhorn Ohlsson
http://www.lagotto-sidus.se/flora02.htm

Sen tar man en promenad runt kvarteret och upptäcker alla vildblommor längs dikena: rödklöver, blåeld, vitklöver, tistlar, mjölkört, fingerborgsblommor och blåklockor. Hur mycket som helst. Med hur många humlor som helst inuti, förstås. Det surrades av alla möjliga arter, honor och hanar om vartannat. Artrikedomen var total. På alla sätt. Och hundra gånger större än på vår tomt.

Det är då man inser att traktens humlebestånd kanske inte direkt står och faller med utbudet i vår trädgård. Det är nog mera som en slags snackbar, kan man säga. Det är lätt att bli en aning besviken över sin bristande betydelse för humlesamhällenas fortlevnad. Men å andra sidan är det ju bara bra att det finns lite att välja på. Och till nästa år har vi säkert ännu mer ogräs i trädgården. Och fler humlor.

Annons