Okej, det här är inte en av mina bästa bilder. Men jag ville ändå illustrera min bärlycka på något sätt. Vackra röda hallon i solljuset mot en blå himmel en stilla sommarmorgon.
Inget så där jättemärkvärdigt – om det inte varit för att de växer 15 meter från mitt vardagsrum. På min egen tomt, alltså. Egna hallon! Egna vilda hallon! För en som växt upp i lägenhet och aldrig bott i marknivå är det rätt stort.
Dessutom är det ju lite schysst att vi har någon slags överlevd växtlighet i vårt nybyggarleriga hörn av världen. Det mesta i växtväg strök ju liksom med vid bygget.
I samma hörn av tomten som hallonbuskarna hittade jag även små hasselbuskar och miniekar. Alla ska få vara kvar och växa upp. Så nu har vi en fredad zon med vild växtlighet. Bra. Då blir det dessutom mindre gräsmatta att klippa.
Amatörbiologen 