När jag stod där på tågperrongen och väntade på pendeltåget fick jag syn på henne på perrongen mitt emot. En stadsduva, grå och en smula oansenlig. Och som alla stadsduvor som lever nära pendeltågens kraftledningar, illa åtgången. De brukar förlora några tår. Den här tjejen haltade svårt och lyfte upp sitt vänsterben varje gång hon stannade. Det tycktes vara stelt och svårt att böja. Kanske hade det brutits någon gång och sedan läkt ihop fel. Svårt att säga. Men som alltid blöder hjärtat en smula för dessa olycksfåglar till duvor där de hankar sig fram i tillvaron, ivrande efter våra smulor.
Fast den här damen var det riv i. Medan hon linkade fram, pickande efter mat, flög plötsligt en duvherre ner från en ledning ovanför spåren. Med detsamma han landade påbörjade han sin kurtis: uppspänd hals, kurrande, nickande, gående runt i cirklar runt den halta duvdamen.
Som visade sig vara svårflörtad. Hon var inte det minsta undergiven eller tacksam för uppmärksamhet. Istället gav hon honom en föraktfull blick, vände sig bort och linkade iväg åt andra hållet. Men han gav sig inte. Han följde efter. Hon linkade fortare. Han följde efter. Hon började småspringa. Duvherren följde efter, kurrande, nickande, cirkelgående.
Till sist stod hon vid en vägg och kom inte längre. Hon stannade upp och vände sig mot sin uppvaktare. Duvherren la i ännu en växel, bröstade upp sig rejält, tog i från tårna (han hade alla tår och ben i friskt behåll). Den halta duvdamen vred på huvudet, beskådade honom från först ena och sedan andra sidan. Tycktes sucka inombords och tänka ”kan du inte bara lämna mig ifred din jäkel?”. Duvherren var inte telepatisk. Han fortsatte sin kurtis.
Till sist fick hon nog och drog. Rätt upp i luften försvann hon. Vingarna var det inget fel på. Kvar stod en snopen duvherre och kurrade lite förvirrat. Så började han putsa sig, en smula generat. Och flög iväg han också. Åt andra hållet.
Där ser man vad skenet kan bedra. Under ett illa åtgånget yttre fanns en dam med mycket självkänsla och integritet. Där hade närgångna karlar inget att hämta. Way to go, girl!
Kaxig duva
Foto: Patricia Nordforss
http://fglaribild.blogspot.se/
Amatörbiologen 