Nu närmar vi oss mitten av september. Morgnarna är kyliga, men frampå dagen är det soligt och varmt. I förra veckan, när våra dagstemperaturen fortfarande var någorlunda jämn, stannade jag till vid det här blomsterbeståndet på hemvägen från jobbet. Anledningen? Just de här blommorna brukar vara populära bland åkerhumlorn
a.
Och trots att vi redan var inne i september såg jag några åkerhumlor surra runt. Ganska långsamt, i och för sig. Och de var rätt slitna. Det var alltså arbetare, som fortfarande slet med att släpa hem käk till samhället för att få nästa generation humlor på vingarna. Det förvånade mig lite. Jag hade förväntat mig att få se den nya generationen i blommorna. Så här års brukar de nya drottningarna (de som övervintrar) redan vara i full färd med att äta upp sig inför vintern, medan de strävsamma arbetarna och humlesamhället i övrigt har packat ihop och lämnat in. Men jag antar att de var en smula försenade. Den här sommaren kom ju liksom inte igång riktigt innan den var över.
Igår stannade jag till igen vid blommorna. Fortfarande soligt, fortfarande varmt. Jag riktade blicken mot de blommor som fortfarande såg pigga och fräscha ut. Men förgäves. Inte en humla syntes till. Det var helt stilla. Bara blommorna rörde sig sakta i vinden.
På något sätt blev det höst för mig, där och då, trots 20 grader varmt och sol. För nu var humlorna borta. Nu har de gjort sitt. Nu är säsongen slut. Nu får jag vänta till april i nästa år innan jag ser dem igen.
Fast jag ska kolla lite extra på några andra ställen i helgen, om vädret blir bra. Man vet aldrig.
Amatörbiologen 