Ta mej sjutton, den hann faktiskt! Innan höstkylan slog till så hann den börja blomma. Det trodde jag aldrig när jag knölade ner de där fröna i mitten av sommaren, ungefär två månader för sent.
Ni kommer ihåg de där fröpåsarna som jag skrev om tidigare i samband med min 20 % rabatt? Vallmo, blodklöver och fjärilsblomster? Av vallmon blev det inget – utom den som växte utanför rabatten, men det var ju inte min sådd. Blodklövern har jag inte sett röken av överhuvudtaget. Fjärilsblomstren körde jag ner i en kruka. Och den grodde faktiskt. I augusti var den någon decimeter hög. Idel gröna blad. Inga blommor. Tänkte att det här lär inte hinna bli något.
Gallrade gjorde jag. Rätt rejält. Många gånger. Det kan ha att göra med att jag tryckt ner typ 25 löpmeter i en liten kruka. Men den gav resultat, gallringen. Fjärilsblomstren sköt fart.
I början av september såg jag till min glädje några knoppar högst upp. 
Och medan vi var iväg en helg på fruktlös svampvandring i Sörmland tog den
sig för att börja blomma. När vi kom hem möttes vi av de vackra, rosa blommorna.
Inte konstigt att den också kallas fattigmansorkidé.
Det enda som är lite tråkigt är att målgruppen inte längre är helt tillgänglig. Humlorna och de andra insekterna är inte lika talrika i slutet av september. Men de få som fortfarande surrar runt tycks uppskatta nytillskottet i nektarväg. Kul att kunna bidra.
Amatörbiologen 