En krispig oktobermorgon. Någon enstaka plusgrad. Blå och molnfri himmel. Luften är hög och klar. Solen har precis orkat upp över Kungsholmens hustak och strålar så där lågt och brandgult som den kan göra på senhösten.
En riktigt fin höstmorgon, alltså. Som jag njuter av där jag går genom Kronobergsparken. Lyssnar på det fåtal fåglar som kvittrar förstrött. Tittar ut över de fuktiga gräsmattorna, till stor del täckta av vissna, nedfallna, gula löv.
Och ser det här.
Ja, ni ser rätt. Krokusar. Alldeles nyligen utslagna, lila, vackra krokusar. Vårblommor. I oktober. I stora sjok över gräsmattan. Jag blev helt häpen. Uppenbarligen har något gått väldigt snett någonstans.
Jag säger som Bengt Feldreich gör på julafton i den tecknade filmen om Kalle Anka som djungelfotograf: ”Men vänta nu – det är något fel på den här bilden”.
Amatörbiologen 