Dags att öppna igen

November är inte en jättekul månad, alltså. Inte när det inte är sol i alla fall. Grått, dött och inskränkt dagsljusomfattning. Ingen grönska, allt känns fuktigt och rått. Det gäller att härda ut och ta till vara så mycket dagsljus man kan.

Det som är fördelen är att jag nu ser alla småfåglar igen. Under sommaren är de dolda i lövverket. Men nu ligger alla löv på marken i brungula drivor och sikten är fri in bland träd och buskar. Och där är de. Alla småfåglarna. Alla nötväckorna, talgoxarna, blåmesarna och koltrastarna. De hoppar runt och tjattrar förnöjsamt. Ingen fågelsång, det ägnar sig hannarna bara åt i parningstider på våren, men lite småtjatter som sagt. Lite trivsamt så där. Emellanåt kommer några uppfordrande ilskna tjut från någon talgoxe missnöjd över tingens ordning, men på det stora hela ett trevligt inslag av liv i den halvdöda naturen.

Bäst jag står där på min trädgårdsgång och gläds åt just detta livsinslag inser jag att flygtrafiken inte bara sker bland grannens träd. Den har börjat bli frekvent även bland våra egna fåtaliga, ynkliga träd i backen. Lite försiktigt, men ändå en skillnad mot tidigare. Korta besök, som för att kolla läget, innan de drar iväg igen, småfåglarna.

Det är då det slår mig. Naturligtvis. De försöker tala om för mig att det är dags att starta upp fågelmatningen. Att det är 8 plusgrader och inte särskilt kallt än spelar tydligen ingen roll. Det är november. Det är tid att öppna serveringen. Ordna, personalen.

Annons