Det här är ett fågelbord som heter duga. Inget litet fånigt plasthus från Bauhaus här inte. Här talar vi rejäla grejer. En bastant trävilla på en redig ställning med ett ordentligt tak som skydd för väder och vind. Och välutrustat med många sittplatser för hungriga gäster. Tippar på att ett tjugotal får plats samtidigt utan problem. Flera större sällskap kan alltså underhållas samtidigt. Det krävs inte heller någon serveringspersonal att tala om – en servering (eller snarare påfyllning) per dag kan ju räcka för att stilla hungern även hos senarekommande gäster.
Ett riktigt tjusigt fågelbord. Så synd att det inte står hemma hos mig utan i Kronobergsparken.
När jag gick förbi denna gråtrista decemberdag var det inte direkt full beläggning på gäster, dock. Det kan tillskrivas både plusgraderna och fridstöraren (det vill säga jag). Den skarpögde kan på fotot se hur ett gäng pilfinkar och gråsparvar sitter på berghällen och väntar på att jag ska flytta på mig så de kan käka igen. Men vi som inte är skarpögda ska inte deppa ihop – grå fåglar på en grå sten är svårt även för unga pigga ögon.
Menyn på det rejäla fågelbordet denna dag var en blandning av havre och solrosfrön, kantat med smulade brödbitar. Ingen jättefestlig meny, kan jag tycka. Hemma bjuder jag förutom gamla vanliga frön på både äpplen, ostbitar, russin och talgbollshack. Betydligt festligare enligt min mening. Men ändå var det fler fåglar på denna Restaurang grande än hemma hos mig. Suck. Jag får nog ingen stjärna i fågelbordens Guide Michelin detta år heller.
Amatörbiologen 