Häromkvällen hörde vi hur något dunsade regelbundet mot ytterdörren. Vad nu? På väg mot dörren för att kolla kikade jag ut genom köksfönstret. Snöflingorna for förbi nästintill vågrätt där utanför. Japp, det verkade blåsa en hel del. Dunsarna härrörde sig säkerligen från julkransen på dörren som förstås slängdes omkring i blåsten. Problemet löst. Jag brydde mig inte om att öppna dörren och kolla. Kransen var av plast, den tålde lite blåst. Den fick hänga kvar.
Vi tänkte inte mer på det. Förrän dagen efter, när jag som vanligt klev ut genom dörren för att servera frukost till restauranggästerna. Snön från gårdagskvällens ”snöstorm” hade lagt sig över båda verandatrappstegen och en bit in på själva verandan. Men den var ingalunda orörd. Någon hade varit på verandan före oss. Det var spår överallt. Flera sorter, men de flesta var ditsatta av någon med två tår. Eller klövar. Rådjur, alltså.
Jag var inte helt överraskad, förstås. Rådjuren har klampat omkring på verandan tidigare, när där har stått lockande penséer i en kruka som ett exempel. Men jag fann det lite märkligt att de hade stövlat upp på verandan nu. Det var ju vinter. Kalt. Inga penséer så långt ögat nådde. Här fanns väl inget spännande för rådjur att käka?
Jag tittade mig omkring på verandan. Och insåg misstaget vi gjort. Tujorna. De där stackars små bolltujorna vi köpte på Bauhaus tidigt i våras för att pigga upp vår då lertrista gräslösa framsida. De bolltujor som borde ha tagits in från kylan till något slags vinterförvaring för länge sedan, eftersom de aldrig kom ner i marken i höstas och fortfarande stod i för små krukor och frös om fötterna. Våra dåliga samveten i barrväxttappning. Som vi trodde var rådjurssäkra. Vilket de tydligen inte alls var. Jag låter bilden tala för sig själv.
För det fall man nu skulle undgå att se att tujan numera är mindre i omfång på ena sidan jämfört med den andra skulle resterna av avtuggade barrkvistar på verandagolvet framför undanröja alla tvivel. Någon hade tagit sig ett litet kvällssnacks. Festat till på en tuja, helt enkelt.
Det förklarar dunsarna på verandan kvällen före. Det var inte dörrkransen som slog i blåsten. Det var rådjursklövar mot trägolvet medan de åt upp våra prydnadsväxter.
Nu står tujorna i säkerhet från kyla och rådjur i garaget. Och rådjuren har fått extra äpplen.
Amatörbiologen 