– Kom och kolla! väste jag till maken. Skynda dig! Fort!
Jag stod med ytterdörren öppen så lite det gick, bara tillräckligt för att kunna luta mig ut med överkroppen och spana mot fågelmatningen och se om vi hade några besök. Men fick istället se en överraskning. En riktigt oväntad besökare.
Besökaren stod i och för sig på trottoaren och inte vid vår fågelmatning. Men den hade förmodligen precis varit där och höll nu på att sätta i sig sitt byte, oklart vad.
– Vi har en räv på besök! väste jag ännu högre till maken. Skynda dig innan den försvinner!
Naturligtvis hörde räven mitt inte särskilt diskreta väsande, lyfte huvudet mot mig och satte sedan av småspringande över vägen och in i skogen på andra sidan. Och var borta. Lagom till att maken masat sig fram till dörren och kikade ut, undrande vad jag gastade om.
– Det var en räv, sa jag. Du missade den, din sölkorv.
– Det var ju du som skrämde bort den med ditt gastande. Om du hade hållit dig tyst hade vi kanske hunnit studera den mera.
Förmodligen hade han rätt. Det var mitt eget fel. Jag rycktes med av spänningen. Hoppas bara att jag inte skrämde bort den från dess byte. Det vore ju förfärligt. Och jag hoppas verkligen att den kommer tillbaka.
– Det gör den säkert, tröstade maken. Och rävar är faktiskt inte särskilt sällsynta häromkring, vet du. Det kommer säkert andra rävar.
Hm. Kanske borde utöka menyn. Jag undrar vad rävar äter? Sork med äppeltopping?

Röd räv i snö
Foto: http://se.dreamstime.com/
Du får snart öppna Zoo:)
GillaGilla