Fet upptäckt

Medan jag stod där och räknade mina sporadiska fåglar föll det sig naturligt att hålla ögonen på dem som dök upp. Höll man koll på var de höll hus kunde man snabbt hala in dem till protokollet om en artfrände skulle dyka upp någon annanstans på området samtidigt och därmed möjliggöra en notering. Och då fick jag bevittna något märkligt.

Det började med hackspettarna. De hade för vana att plocka en matbit (osttärning eller talgbollsbit spelade ingen roll) och sedan fly upp en bit längs stammen på en stabil björk. Strax under en grenklyka stannade de, placerade matbiten på stammen och påbörjade attacken. De hackade bokstavligen i sig maten till minsta smula. Det som inte hackades in i hackspetten hackades in i trädet. Sen gav de sig iväg igen för en ny matbit och hela hackningsproceduren upprepades. Till sist hade det blivit en liten uthackad, flottig fördjupning i stammen.

Jag hade sett det här beteendet förut, vid förra årets matning (tror jag skrev om det i inlägget Fett tryck). Det är så de käkar. Men vad som var nytt för i år var hur andra arter drog nytta av det.

Nötväcka Foto: Tommy Brinksäter http://pemacore.ys.se/swednature.com

Nötväcka
Foto: Tommy Brinksäter
http://pemacore.ys.se/swednature.com

För vid de tillfällen då hackspettarna var tillfälligt borta dröjde det inte länge innan nötväckan kom susande och slog sig ner på björkstammen. Likt hackspetten hoppade den upp längs stammen tills den kom till fördjupningen – och började picka. För det hade ju samlats rester efter hackspettens måltider. Små fettsmulor och annat mums som räckte gott för en liten nötväcka. Bekvämt tillhackade och lättåtkomliga. Och tydligen mer attraktiva än fågelmatsbehållarna några meter längre ner.

Det här upprepade sig flera gånger under mina räkningsperioder. Jag tittade helt fascinerad. Smarta små pyren. Och var det inte nötväckan så var det blåmesen som åkte snålskjuts på hackspettarnas idoga arbete.

Ett råd man får av de kunniga ornitologerna, när man vill hjälpa fåglarna med mat vid sträng kyla, är att smeta smör på trädstammar. Jag har alltid tyckt att det låtit märkligt – måste ju vara svårt att få i sig något då? Bättre med klumpar i en behållare? Men nu förstår jag vad de menar. Det verkar som om fåglarna gillar infettad bark.

Men jag tänker inte klättra 6 meter upp i luften för att ordna det, kan jag säga.

 

Detta inlägg publicerades i Fåglar och märktes , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.