Eller andra kakor, ska man kanske säga. Den här blev lite finare än den förra kakan jag gjorde. Ser ju nästan aptitlig ut. Men den är inte avsedd för kvällsfikat.
Igår var det -6 grader när jag kom hem från jobbet. Innan kvällen var slut hade temperaturen sjunkit till -11 grader. Vi bor i ett köldhål. Men sak samma. När det är kallt behöver fåglarna mat. Så därav denna ”sockerkaka”. Rent kokosfett, solroskärnor och jordnötter. Visste ni att det luktar gammal sur ost i hela huset när man smälter kokosfett? Det visste inte jag. Men nu gör jag det.
Vi får hoppas på ett längre öde för den här kransen. Den förra hängde helt orörd i flera dagar. Ingen brydde sig. Sen plötsligt var det hackspettar och koltrastar all over. Det blev hack. Det blev flera hack. Den blev uppskattad. Sen fick spettar och trastar sällskap av det lokala gänget skator. Då började kransen gå åt fortare. En dag när jag kom upp var kransen ingen krans längre. Den var en liggande halvmåne. De rara fåglarna hackar ju bara på ett och samma ställe så till slut gick kransen i två delar. Den del som inte längre satt fast i snöret fick ett kort liv på marken innan rådjuren dök upp och gjorde processen kort. Den kvarvarande, fastsnörda halvmånen levde några dagar till, men fick till sist ge upp för plusgrader, regn och ihärdiga skatnäbbar.
Jaja. Huvudsaken är att den hamnar i hungriga magar.
Amatörbiologen 