– Redan här? sa kollegan när han kom in i vårt gemensamma kontorsrum strax efter halv åtta imorse för ännu en arbetsdag.
– Japp, tog ett tidigare tåg imorse, svarade jag. Det gick fortare än vanligt eftersom jag inte behövde servera någon frukost.
– Så fåglarna och rådjuren fick klara sig utan mat idag? Det var ju lite tarvligt, tycker jag.
– Nä, det är klart att de fick frukost, sa jag och ställde ner kaffekoppen. Men den var jag uppe med redan igår kväll. Fick lite tid över. Och det var ju minusgrader då. Då är de igång tidigt och vill ha frukost. Vilket betyder, nu när det är ljusare ute, att de sitter och stirrar på mig redan vid sextiden på morgonen. Innan jag knappt ens vaknat. Men nu var frukosten redan framdukad, så…
– Hm, sa kollegan. Du tycker inte de är lite bortskämda eller så? Eller att du engagerar dig i det här lite väl mycket kanske?
Tja. Vad skulle jag svara på det, liksom. Han har ju rätt. I båda avseendena, förmodligen.