Givmilda björkar

Hur många små j-a kvistar och grenar kan en björk producera egentligen? Så länge de sitter kvar på själva björken är det väl ingen fara, men när de ligger spridda över hela gräsmattan efter höstens och vinterns stormar är de inte lika roliga, kan jag säga.

I lördags kunde jag konstatera att halva grannskapet var ute och påtade och pysslade på sina tomter. Det grävdes, krattades och samlades ihop skräp så det stod härliga till. Jag såg fascinerat på. Tydligen är det dags för vårstädning, alltså. (Vi försöker fortfarande vänja oss vid det här med att äga en tomt och vad det innebär. Learning by watching, i det här fallet.)

Men visst. Jag var på. Det kunde ju säkert behövas även på vår tomt, vårstädning. Åtmin-stone den halva som är gräsmattebeklädd. (Lervällingen på baksidan är liksom inte på nivån för städning riktig än. Den består typ av rötter, grenar och – ja, högar av lera.) Så jag drog på mig arbetskläderna, grabbade tag i lövkorgen och stegade glatt ut i det vackra vårvädret för att rensa gräsmattan från lite skräp. Det skulle nog inte ta så lång tid, den var ju inte så stor.

Ha. Återkoppling till första meningen: ”Hur många små j-a kvistar kan en björk producera egentligen?”. Jag höll på i Två. Timmar. Små kvistar, större kvistar, tjockare grenar, ännu fler små kvistar. De låg ju tamejfan överallt. Jag fyllde tre korgar med ris. Böj, plocka, lägga i korg. Resa sig upp, flytta korg, böj, plocka, lägga i korg. Resa sig upp – ja, ni fattar. Det gick väldigt fort att bli väldigt less på björkris. Och gräsmattan var inte alls liten. Tvärtom. För det här ändamålet var den alldeles för stor.

På den positiva sidan av balansräkningen får man väl hänföra att det var bra träning för benen, att det var härligt väder att vara ute i och att gräsmattan nu ser betydligt trevligare ut. På den negativa sidan kan man hänföra, förutom ovanstående missnöje med mängden ris, att det var länge sen jag hade sån träningsvärk i benen.

Hela skörden ligger nu i ett eget hörn av lervällingen. Vår egen lilla kommande majbrasa. Om jag orkar införskaffa en eldningstunna. Och ta reda på när eldningsveckorna är.

Björkgrenar där de ska sitta - på björken. Foto: Nils Ryrholm

Björkgrenar där de ska sitta – på björken.
Foto: Nils Ryrholm

Detta inlägg publicerades i Växter och märktes . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.