Man blir ju lite nördig som hobby-/amatörfågelskådare. Det spelar liksom ingen roll vilken fågel som flyger förbi. Skator, kajor och kråkor likväl som rödhakar, taltrastar och nötväckor. Man bara måste kolla vad det är för en. ”Vänta, vad var det där? Mörk, stor…. Kråka? Nä, det var en korp.” ”Jaha, en skata som drog förbi fönstret”. ”Titta, där sitter ett gäng gråsparvar och pickar”. Aldrig bara ”fågel”, liksom.
Hur som helst. Jag satt vid middagstallriken igår kväll och slötittade ut genom köksfönstret. En stor fågel flög förbi över vägen in på granntomten. I beige och blått. Jag var uppe och framme vid fönstret, tuggandes, innan den ens hunnit landa i grannens högsta gran. Japp. En nötskrika. Det var länge sen jag såg en sådan i grannskapet. Kul!
Nötskrika
Foto: P2-fågeln, sverigesradio.se
Innan jag tuggat ur kom en till flygande och sällade sig till den första. Två nötskrikor. Ett par. Spännande! Undrar om de planerar att sätta bo här? I en av våra holkar, rentav?
Maten kallnade medan jag stod kvar och såg fåglarna flyga i tur och ordning från träd till träd på andra sidan vägen. Så drog de över vägen, över till vår stora björk. Intill fågelmatningen. Aha. Ingen bosättning, alltså. Middag, snarare. Tja. Det var ju snö i luften och j-igt kallt.
Väl bekomme. Det är serverat.
Fast det är lite lustigt att de bara kommer farande när jag lagt ut överblivna ostbitar. Kan de lukta sig till dem, tro?
Amatörbiologen 