Det är en alldeles särskild känsla.
Jag gick där på trottoaren, på väg hem från bussen. Såg en jordhumledrottning sitta stilla på asfalten, omtöcknad. Hon hade förmodligen krockat med en bil, studsat iväg, landat på trottoaren och försökte nu få bäring på tillvaron igen. Fast en trottoar är inte bästa stället för en humla, givet cyklar, fötter och djurtassar. Återhämtningsperioden riskerade att bli kort men med negativ utgång, så att säga.
Fick fram ett gammalt kvitto ur fickan. Vek det dubbelt, petade in det framför humlan som just putsade huvudet med sina små framben. Plötsligt fann hon sig halvvägs upp på papperet. Hon gjorde en ansats att kliva av. Jag lyfte papperet en bit från marken. Hon klamrade sig fast. Och kände in var hon befann sig. Och reagerade.
Hon startade motorerna. Ett dovt brummande hördes. Vingarna började surra. Humlan vibrerade. Hela min hand vibrerade. Sådan styrka hade hon. Det dröjde någon sekund. Sedan lyfte hon. For iväg över räcket längs gångvägen, mot närmsta skogsdunge. En humledrottning fick en ny chans. Och med henne, även ett helt humlesamhälle.
Att hålla i en humledrottning som värmer upp vingarna och flyger iväg. Det är en alldeles särskild känsla.
Amatörbiologen 