Det tog längre tid än jag trodde. Det borde bara varit en tidsfråga. Eftersom vår gräsmatta är full av mask, och de gillar mask.
Och så igår hände det. Till slut.
Den första björktrasten tog mark på vår gräsmatta.
Eller ja. Det kan ju naturligtvis ha inträffat långt tidigare, förstås. När vi inte såg. Men hur som helst. Nu är de oomtvistligen här.
Suck.
För björktrasten är ingen favoritfågel. Skränig, kommer i flockar, är elak mot allt och alla. Sjunger för j-a illa, bara kraxar. Och så är den talrik. De är överallt.
Bara att gilla läget.
Amatörbiologen 