Självplanerande trädgård

Häromkvällen lät det så här i vårt kök:

– Vi borde kanske vattna buskarna däruppe på baksidan? De där havtorns- och fläderbuskarna du satte förra året? Det har ju varit torrt och soligt ett tag nu. Och man ska visst sköta om planterade växter rätt mycket i början.
– Visst, det är väl bra. Gör du det.
– Vadå ”gör du det”? Varför ska jag göra det?
– Det var ju du som sa att de behöver vatten. Jag har ingen lust att släpa runt slangen dit upp.
– Vadå ingen lust? Det var ju du som envisades med att köra ner de där buskarna innan vi ens har gjort i ordning däruppe! Jag tyckte vi skulle vänta med planteringar tills vi åtminstone gjort en gräsmatta där. Hur blev det här mitt problem helt plötsligt?

Tja. Känner man ansvar så gör man. Det slutade med att jag drog på mig stövlarna och släpade med mig vattenslangen upp till lerkoksåkern kvällen därpå för att bistå de törstande.

Nu till det fina. Det var faktiskt rätt trivsamt att tillbringa någon timme däruppe. Eftersom vi som sagt ännu inte trädgårdifierat baksidan var det ett tag sen jag var där uppe. Och kunde konstatera att det hänt saker. För naturen väntar ju inte snällt på att villaägaren ska plantera grejer. Finns en tom lämplig jord- eller leryta slår den till. Följaktligen växte det saker överallt. Högt gräs i tuvor, dungar med prästkragar, blåklint och rödklöver. Spretiga skott av hallonbuskar. Smultron! Mera gräs. Smörblommor. Åkersenap. Baldersbrå. Precis allt möjligt hade slagit rot. Man såg knappt lerkokorna längre. Jag upptäckte till och med en hasselbuske som jag är säker på inte var så stor förra året, invid berget. Den var frodigare än den vi köpt för dyra pengar på handelsträdgården och kört ner på framsidan. Hm.

Det var hur som helst fascinerande att beskåda växtkraften. Och medan jag stod där och vattnade de fyra buskar som överlevt (två hade gått hädan) med min läckande trädgårdsslang som sakta blötte igenom trädgårdshandskarna, balanserande på de dolda kokorna, växte tanken fram. Kanske behöver vi inte trädgårdifiera riktigt hela baksidan? När det nu växer som det gör? Jag menar, hassel och hallonbuskar och vilda blommor i ena hörnet, alldeles av sig självt. Så kanske det ska få vara? Det är ju trots allt en skogstomt vi har. Varför inte bejaka det ännu mer? När vi nu fått allt detta gratis, så att säga? Och dessutom skulle det bli mindre gräs att klippa.

Maken gillade idén. Så nu reducerar vi uppdraget till markarbetarna som ska ge sig i kast med vår baksida så småningom. Mindre gräsmatta. Mer vilt. Topp.

Och fördelningen av bevattningsansvaret då? Jo. Till makens försvar får jag säga att han såg till att gräsmattan och växterna på framsidan blev vattnade.

Och dagen efter kom regnet. När allt var vattnat och klart. Tjahapp.

Detta inlägg publicerades i Växter och märktes , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.