Idag hade högsommaren kommit till skjutbanan. Hela gräsmattan var full av blommande vitklöver. Och där det finns vitklöver – jag spanade ivrigt…. Japp. Där det finns vitklöver finns det gott om humlor. Medan de andra ställde upp måltavlor och förberedde för skytte stannade jag istället mitt på banan med mobilen i högsta hugg och förberedde humlefotografering. Jag såg åkerhumlor, hushumlor och jordhumlor. När man stannade upp och tittade sig omkring såg man tydligt hur det levde i gräsmattan – det surrade av humlor precis överallt. Behovet var stort av att fylla på förråden efter gårdagens myckna regnande och därmed inställda pollensamling.
När mina medskyttar beskådat min uppåtpekande rumpa på skjutbanan en god stund och började bli otåliga på att få börja skjuta började jag få kommentarer som ”har du hittat en fyrklöver eller så?”
Jag fattade vinken och återvände till skjuthallen, bläddrandes igenom de tagna fotona och ivrigt beskrivandes att ”nä, men jag såg jättemånga humlor, och en av tjejerna hade sprängfyllda pollensäckar, hon var en riktigt duktig arbetare. Jag tror det var en mörk jordhumla. Vill ni se?”
Jag möttes av trötta alternativt totalt oförstående blickar. Okej då. Jag vet. Vi är alla olika. Jag får nog acceptera att jag är den enda i klubben med intressekombinationen humlor och pistolskytte.
Mörk jordhumla (?) med fulla pollensäckar
Amatörbiologen 