Det fanns fler än sju sorters blommor i vår lervälling. Idag hade ännu en sort slagit ut. Lång och grön med gula blommor högst upp. Den var bekant. Efter en stunds rådbråkande av hjärnan kom jag på det. Johannesört. Ha! Nöjd med min bedrift slog jag upp min flora för bekräftelse.
Och visst var det johannesört. Poäng till mig. Men sen tittade jag längre ner på sidan. Och förlorade poängen. För det visade sig att det finns inte mindre än åtta olika sorters johannesört, tydligen.
Vilken växte i min lera? Äkta johannesört? Fyrkantig johannesört? Eller kanske bergjohannesört?
Jag tror aldrig vi får veta svaret på denna fråga. För egen del nöjer jag mig med att konstatera det övergripande namnet: johannesört.
Och får veta att johannesört är ett bra naturläkemedel vid nedstämdhet och lindrig oro. Så jag har en antidepressiv trädgård, kan man säga. Bra att veta.
Amatörbiologen 