En okänd humla – och artbestämmarens utmaning i vardagen

I söndags fick jag tillfälle att närstudera min mammas fjärilslavendel vid ett besök hos dem ute på landet. Den var naturligtvis mycket välbesökt av humlor. Den var också betydligt större än min. Det kan ha bidragit. Jag valde att svälja stoltheten och gladdes istället åt möjligheten att få artbestämma den stora mängden humlor jag hade framför mig.

Den absoluta merparten av humlebesökarna var ängshumlor. De var verkligen helt ofantligt många. En och annan jordhumla dök upp liksom ett par åkerhumlor. Det vanliga gänget, alltså.

20160703_melanistisk_humlaMen så dök den här lilla gynnaren upp.

En alldeles helsvart, avlång humla, med mörkare brungul krage och vit rumpa.

Vem var det här? Det var ingen jag kände igen. Nu blev jag nyfiken. Det här måste redas ut. Jag viftade omkring med mobilkameran en stund innan jag fick till en acceptabel bild. Sen var det hem till uppslagsboken som gällde.

Min gissning var melanistisk (avsaknad av de ljusare färgpigmenten) trädgårdshumla. Men efter lite jämförelser med bokens beskrivning insåg jag att det inte kunde stämma. Trädgårdshumlan hade många flera gula band än den här jeppen, inte bara kragen.

Att det var en jeppe, dvs en hane, insåg jag eftersom han inte fyllde några pollensäckar som arbetarna gör, och han var för liten för att vara en drottning. Men någon ängshumlehane var han inte, de har alldeles för många färger (syns även vid melanism) och är framförallt rufsigare.

Rufsigare – hm… Den här var rätt blank mitt på bakkroppen. Undrar om det kunde vara en snylthumla? Jag bläddrade vidare i boken. Med tanke på mängden ängshumlor borde det kunna vara en ängssnylthumlehane….

Och japp! Det var det. Färgbeskrivningen stämde perfekt. Förenklat uttryckt av Göran Holmström: ”Bred gul krage….svart till bakom mitten, sedan vit med antydd rostton allra längst bak”. Där satt den! En hane av ängssnylthumla!

Och jag som trodde på melanistisk trädgårdshumla. Jösses. Tur att han inte hörde mig.

På Wikipedia kan ni som vill läsa mer om ängssnylthumlan.

 

Vill ni veta hur denna artbestämning gick till mer i praktiken?
Jag satt med min humlebok vid köksbordet och fotot bredvid, medan kastrullen med pastavatten stod på spisen för att börja koka och maken hade satt på såsen. När jag väl lyckades hitta rätt art blev jag förstås så glad att jag ropade till maken: ”Kolla! Jag listade ut det! Det var en ängssnylthumla!” Varpå maken kom utklivande i köket för att utröna orsaken till uppståndelsen. Jag visade boken och bubblade: ”Titta här, det är ju exakt! Vad dumt att jag inte tänkte på att det kunde vara en snylthumla med en gång! Vadå melanistisk trädgårdshumla. Jag menar, det är ju helt logiskt när man tänker efter, det är juli nu så snylthumlorna har kommit igång, och dessutom var ju redan lavendeln full av ängshumlor, så då är det ju klart att det måste vara en -”
”Tänker du hälla ner någon spagetti i det där vattnet någon gång? Det har ju snart kokat bort!”
”- ängssnylthumla……”

Det är inte lätt för oss humlefrälsta att få plats med vår hobby i vardagen.

Detta inlägg publicerades i Humlor och märktes , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.