För många humlor

Vandring blev det på semesterresan också. En sväng på Omberg. Genom bokskogen, längs norra strandvägen och så några avstickare ner till bäckfåran. I själva bokskogen är det inte så mycket liv. Träden tar effektivt död på allt som försöker växa kring dem. Utom ramslöken som stod i gröna fält mellan stammarna. Inget annat. Brun jord, döda löv och fält av ramslök. Det luktade våt jord och lök. Intressant.

Längs norra strandvägen var det desto mer fart. Vägen kantades av diverse vildblommor: tistlar, smultron, vädd, mjölkört, röd- och vitklöver och hampdån för att bara nämna några. Och där vildblommorna finns, finns också – just det, humlorna.

Det gick inte så fort för oss. Ideligen var vi tvungna att stanna och fotografera. Växtrikedomen var otrolig, och mängden humlor fascinerande. Det var så många olika arter av humlorna. Jag har aldrig sett så många. Och för att ytterligare försvåra det var det nu både arbetare, hanar och drottningar blandat. Och inte bara de vanliga sociala humlorna, utan naturligtvis även snylthumlor.

– Vad är det här? frågade maken.
– En åkerhumla, en arbetare, svarade jag. Lite sliten i pälsen, men det syns på färgerna.
– Och här?
– Det där är nog…. en ängshumledrottning, tror jag. Och där i tisteln bredvid ser du typexempel på humlehanar.
– Hur så?
– Jo, de brukar samlas i gäng i blommorna frampå eftermiddagarna för att käka och slappa efter att ha jagat brudar hela förmiddagarna. De där jepparna är ängshumle- och åkerhumlehanar.

Hane av ängshumla Foto: de.wikipedia.org

Hane av ängshumla
Foto: de.wikipedia.org

– Vad är det här för en då?
– Det där ser ut som en sån vi såg hemmavid, en åkersnylthumlehane. Mörkbruna streck och så svart och kal på mittendelen.
– Här är en till.
– Nja, det där ser nog mer ut att vara en vanlig åkerhumlearbetare, en av de sociala humlorna alltså.
– Men du sa ju att snylthumlorna var svarta och kala på mitten?
– Jo, och det stämmer, men en bit in på säsongen blir arbetarna av de sociala humlorna ganska hårt slitna av arbetet och tappar pälsen och blir blekare. Då kan de bli kala på mitten, och kan misstas för snylthumlor.
– Fast den här var nog mer lik den där snylthumlehanen än arbetaren du först visade, tycker jag.

Jag böjde mig fram och tittade. Han hade en poäng. Den var kal på mitten, och ganska mörk när jag tänkte efter. Storleken stämde. Det kanske faktiskt var en åkersnylthumle-hane? Det var inte helt lätt att avgöra.

Plötsligt fick jag någon slags panik inombords. Jag såg mig omkring. På alla humleindivider som surrade omkring. Hur kunde jag vara säker? Alla de jordhumlor och stenhumlor jag sett längs vägen, eller hushumlorna – var det verkligen rätt? Eller var det i själva verket olika snylthumlor? Och var ängshumlehanarna verkligen just ängshumlehanar och inte stenhumlehanar som ju såg nästan likadana ut? Hade jag överhuvudtaget någon koll egentligen?

– Du, kolla här, ropade maken. Det är en jättestor, mörk humla här, vad kan det vara?
– Jag har ingen aning längre, svarade jag matt. Det är för många humlor.

Detta inlägg publicerades i Humlor, Växter och märktes , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.