Den här lilla slitna fjärilen virvlade runt med en polare inne i skjuthallen. Vid en stunds paus i ett av fönstren passade jag på att fota den. Jag kom riktigt nära, bara 2 dm ifrån – enda sättet att få skarpa bilder med en mobilkamera, för övrigt.
Jag tror inte den var i så bra skick. Snabeln var utrullad och vingarna ganska åtgångna. Antar att livslängden inte är så värst lång för fjärilar. Men den var rätt pigg och full av energi ändå. Carpe diem, typ. Påtagligt för fjärilar.
Tänkte jag skulle ta reda på vem det var. Det var ungefär lika lätt som att få ordning på humlorna. När det gäller fjärilar finns det alltid en uppsjö av samma typ av fjäril. Det heter t ex inte blåvinge, utan ängsblåvinge, svartfläckig blåvinge, tosteblåvinge, violett blåvinge (varför inte violettvinge direkt?) och så vidare. Så det gäller att hitta själva gruppen först. Kanske får man rentav nöja sig där.
När det gällde den här gynnaren verkade det vara en pärlemorfjäril. Som finns som stor pärlemorfjäril, bastardpärlemorfjäril, allmän pärlemorfjäril, storfläckig pärlemorfjäril…. Suck. Efter lite jämförande av vingmönster och fakta om hur vanligt förekommande de faktiskt är slöt jag mig till att det säkert var en allmän pärlemorfjäril.
Det är dumt att man inte kan fråga dem direkt.
Amatörbiologen 