Vi gjorde ett kort stopp vid gamla Skottvångs gruva för att samla lite kulturpoäng. Gruvan är nedlagd och omvandlad till restaurang, museum och konferensanläggning. Men det var ändå intressant att se gruvhålen och läsa historien om järnmalmbrytningen.
Hur som helst, eftersom det var en kulturgård fanns naturligtvis en massa kulturväxter. Och det där det finns kulturväxter finns det humlor. Så efter vederbörligen insamlade kulturpoäng ägnade jag mig åt humlorna. I en nästintill överblommad salvia såg jag denna fina drottning.
Hon vållade mig en smula huvudbry vad gällde artbestämningen. Men med hjälp Göran Holmströms träffsäkra bestämningsnycklar och beskrivningar lyckades jag lista ut att det troligen handlar om en ängssnylthumle-drottning.
Det känns troligt med tanke på att hon är ganska liten för att vara en drottning och sitter i en salvia där jag mest har sett just ängshumlor som ängssnylthumlorna snyltar på (där det finns ängshumlor finns det förstås ängssnylthumlor). Och för all del finns även åkerhumlor i salvia, men en åkersnylthumledrottning var det i alla fall inte.
Det kanske är tur att humlesäsongen snart är över för den här gången. Det här börjar bli svårt. Jag behöver plugga humlearter igen.
…
Kuriosa – diskussion i samband med författandet av detta inlägg:
– Vad skriver du?
– Om den där snylthumlan jag såg i Skottvångs gruva.
– Jaha.
– Det var en ängssnylthumla.
– En ängslig humla?
– Nä, en ängssnylthumla sa jag… Äh, glöm det. Du har ju ännu mindre koll på humlor än vad jag har.
– Sant.
Amatörbiologen 