Nu har jag dem. Efter idogt studerande med min kikare, stående på förstukvisten och ogenerat spanande in bland grannens björkar tvärs över vägen står saken klar. Det lokala fågeltonårsgänget utgörs av bofinksungar.
Bofink, ungfågel
Foto: Josep del Hoyo
http://www.hbw.com/
Det är ett flaxande, farande, nedramlande och voltande runt trädgrenarna, hela tiden. De är ständigt i rörelse. De triggar varandra, knuffas, störtdyker, tvärvänder, återvänder. Det är fåglar överallt, hela dagarna, halva kvällarna. Aldrig stilla.
Ingen artmobbning är det heller. Även de slängiga grönfinksungarna tillåts hänga med i gängets eskapader. Liksom en och annan hackspettsyngling.
Jag har aldrig varit med om något liknande förut. Sådan mängd av tonåriga, flygga fågelungar. Jag finner mig allt som oftast stående på verandan, obekymrad av de numera höstlika temperaturerna, och bara tittar medan maken suckar och undrar om jag hade tänkt komma in till middagen.
Jamen det är ju så fantastiskt att så många ungar kommit på vingarna. Jag hoppas så många som möjligt klarar flytten söderut. Eller vintern här. Jag lovar att köpa lyxfröer för att hjälpa dem som stannar. Bara för att jag kan.
Amatörbiologen 