Konsekvensen av bristande kommunikation

Häromdagen cyklade jag som vanligt till tåget på väg till jobbet. Och som vanligt passerade jag Rudansjön (konstigt vore det väl annars). Just denna morgon, just när jag passerade raksträckan längs med sjön, drog ett fågelsträck över morgonhimlen, riktning sydväst. Det är ju sådana tider. Höst. Fågelsträck. Detta var gäss. Inte bara de långa halsarna avslöjade dem, utan också det myckna skränandet. Grågäss, är min gissning, även om de var för långt upp för att jag skulle kunna verifiera det.

Nåväl. De lämnade asfaltsdelen av omgivningarna och flög in över sjön. Jag stannade till för att njuta en stund av stunden, betrakta fåglarna och leva lite i nuet. Tänkte att det blir vackert när de går in för landning i sjön, cirklande nedåt varv efter varv för att sedan avsluta med att klyva vattenytan med svallvågor.

Det hade de nog också tänkt. I alla fall vissa av dem. Uppenbarligen inte alla. För inför mina ögon utbröt en viss förvirring. Det tidigare så tydliga v-formade fågelsträcket bröts plötsligt upp i två olika formateringar, med två olika riktningar. Den ena behöll någon slags v-formation, fortsatt riktning sydväst, nu över skogen, medan den andra formationen antog formen av klump och svängde 45 grader nordväst. Eftersom det ursprungliga fågelsträcket bestått av endast 8 gäss som nu jämnt delats upp, var utmaningen nu att hålla två starka formationer med enbart 4 gäss i varje. Det gick så där. Jag tittade fascinerat på. Den första gruppen bröt inom kort samman och tappade även de sin v-formation. Det blev istället en löst sammanhållen grupp om två och två, förvirrat skränande. De behöll dock samma riktning, sydvästlig. Den andra gruppen gick det värre för. Den splittrades upp i en två-grupp och två enstaka individer, med inbördes tre olika riktningar, dock fortsatt hyfsat nordvästligt alla tre grupperingarna. Ingen av de 8 gässen gick in för landning i sjön.

Ni som är tävlingscyklister vet varför det är viktigt att hålla formationen. Det handlar om att ”ta vinden”. Man turas om att ligga först (gåsen längst fram i v-formationen) eftersom det är jobbigast, att ta vinden. I gengäld får man vila lite när man är längre bak i ledet. Att då som denna gåsflock splittras upp i ett helt gäng mindre grupper är helt förödande. Det blir jobbigare för alla och de tappade dessutom sammanhållningen helt och hållet.

Någon hade slarvat att kommunicera färdplanen, tänker jag. Eller ändrat sig utan att meddela de andra. Följden blev att halva gruppen vek av enligt plan, och upptäckte att de andra inte gjorde det, varpå förvirring uppstod och man splittrades upp ytterligare. Samma sak uppstod i den första gruppen, förvirring när hälften försvann, även om man där lyckades hålla samman någorlunda bättre.

Jag undrar hur det gick till slut. Om de hittade varandra igen. Om inte annat har de lärt sig vikten av att kommunicera färdplanen. Och inte bara snattra rent allmänt.

Detta inlägg publicerades i Fåglar och märktes , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.